Jag har till min stora glädje upptäckt att flera beautyinfluencers har börjat plugga journalistik. Det är underbara nyheter! Det behövs riktiga journalister som vill skriva skönhet – för skönhetsbranschens och för konsumenters skull. Först ut var Daisy Beautys parfymbloggare Julia, som 2014 skolade om sig till journalist och idag jobbar med nyheter på Bohusläningen. Tyvärr skriver hon inte skönhet, men jag tror och hoppas hon jobbar för att få in beauty i den lokala dagstidningen när det passar/är möjligt.
Jag känner ytterligare tre influencers-på-väg-att-bli-journalister (och minst tre till som jag tycker BORDE bli journalister, haha!)
En av dessa studenter intervjuade mig förra veckan och en fråga var vilket råd jag skulle vilja ge till journaliststuderande. “Ge inte upp”, sa jag efter en stunds eftertanke. Men det finns ju några fler saker jag skulle vilja lägga till på listan… Jättemånga, faktiskt. Åtminstone fem.
Fortfarande det viktigaste tipset! Redan när jag började journalistprogrammet 1993 påstods det att det inte finns jobb att få för journalister. Det var lika dumt då som nu! Den som är lat kommer inte få jobb. Den som ger upp kommer inte få jobb. Men jobb finns – till den som är villig att satsa ordentligt! Det finns massor av talanglösa människor, även utan släkt och vänner i mediabranschen, som kan göra mediekarriär. Har du då dessutom lite talang (till exempel för att skriva, berätta eller tänka), så är det ännu lättare. Det handlar bara om att gneta på tills du har skaffat dig kontakter eller arbetslivserfarenheter för att få igång karriären.
Även om ditt mål är att skriva 24000 tecken långa och analytiska kulturtexter, eller snickra ihop djuplodande reportage som nästan aldrig tar slut, rekommenderar jag ett (långt) studiebesök i nyhetsverkstan. Vänjer du dig vid nyhetstempo klarar du av alla typer av jobb och redaktioner. Inom nyheter övar du snabbare upp dina journalistiska förmågor, eftersom produktionstakten är hög. Dessutom finns pressetiken närvarande på en nyhetsredaktion på ett sätt den sällan gör inom feature.
Den klassiska journalistiska frågan att ställa sig innan man sätter igång att sända/skriva/klippa, är “vad är grejen?” Den berömda “grejen” är kärnan av det du ska berätta, det som är mest intressant för mottagaren. Att göra research och intervjuer är ganska intuitivt, särskilt för dig som har de personlighetsdrag som har knuffat dig framför journalistiktåget. Det är svårare att berätta en historia, att hitta essensen av all research och presentera den kärnfullt och tydligt för läsare, tittare, följare och lyssnare. Att vinkla sin berättelse är ett hantverk som du lär dig ganska snabbt, särskilt om du jobbar på nyhetsredaktion i juli månad, men icke desto mindre ett hantverk. Och ett måste!
De flesta journalistaspiranter är språkbegåvade. De flesta språkbegåvade kan skriva långt. Långa be- och omskrivningar är alltså väldigt vanliga bland färska journalister och journaliststudenter. ALLA kan skriva långt. Det är däremot en konst att skriva kort, och bemästrar du den kan du lite mer än de flesta andra som vill bli journalister. Öva på krönikor på max 2000 tecken inklusive blanksteg, recensioner på max 500 inklusive blanksteg, och ingresser som säger ALLT i två meningar.
Skrivkramp innebär att du inte “kan” skriva. Du får ihop några ord, men tycker själv inte de är tillräckligt bra. Kanske har du inget att säga, kanske är alla saker redan sagda. Skrivkramp föds ofta ur självtvivel och närs av tankar på vad andra har tyckt, tycker och kommer att tycka om ditt arbete. Alla har skrivkramp någon gång, på samma sätt som alla har prestationsångest någon gång (inte minst för att dessa ofta är synonyma).
En lösning är att skriva ändå. Börja skriva! Bestäm dig för att stå ut med att du lämnar ifrån dig något halv- eller heldåligt för publicering, en skam nästan alla journalister får lära sig leva med eftersom nästan alla är tvungna att göra det vid något tillfälle. Det kan också vara så att när du har skrivit klart, kan du gå tillbaka i texten och ändra och peta och upptäcker att texten inte var så jävla dålig ändå. Eller så kan du lämna den färdiga-men-dåliga texten till kollega eller redaktör och få feedback som hjälper dig att ta den i kvalitetsmål. I vilket fall behöver du hitta din personliga strategi för skrivkramp. Jag själv brukar skriva en dålig text, ta bort första stycket och sedan upptäcka att resten av texten duger (hjälpligt). Så ser min skrivkamp ut, lägg märke till din och du har ett bra verktyg med dig i yrkeslivet.
Skrivkrampstipsen går så klart att applicera på all slags kreatörsångest; rörligt, ljud, redaktörande, bild.
Sådär. Det var mina bästa råd till den som pluggar till journalist (eller funderar på att göra det).
In English: 5 tips for journalist students.