Här kommer sista inlägget om adhd på ett tag. Jag tänkte bara berätta hur sista kurstillfället på Patient- och Närståendeutbildningen gick, kursen har ju i perioder varit dramatisk. Dramatiskt dålig, alltså. Och så vill jag påpeka att adhd kan ha positiva sidor, för trots att vissa nu har börjat prata om adhd som en ”superkraft” så mår de flesta dåligt av sina symptom. Ibland mycket dåligt. Så kan jag bidra med något positivt att känna igen sig i vill jag gärna göra det.
Min och Sams adhd-kurs är avslutad. Sista kurstillfället leddes av en kurator och handlade om relationer. Det var en ganska sorglig eftermiddag. En man med adhd-diagnos berättade att han tyvärr inte hade någon anhörig att ta med på Patient- och närståendeutbildningen, eftersom hans adhd har hindrat honom från att ha nära relationer. Vi fick i uppdrag att, i grupp, lista positiva saker med adhd. Redan innan vi hade börjat protesterade flera kursdeltagare mot uppgiften; för dem har adhd inga positiva aspekter. I vår grupp sa sedan en kvinna i min ålder samma sak och hennes närstående, hennes mamma, föll in i negativiteten* och poängterade att hon minsann har fått komma till sin dotters undsättning många gånger. Många medicinerar för att fungera på jobbet, har hjälpmedel hemma för att klara av vardagen, flera är ensamma. På kursen skulle uppskattningsvis 19 av 20 personer hellre vara utan adhd än leva med den; jag är en av dem.
Adhd är ingen superkraft. Men om en nu har adhd och lever ett liv där adhd:n inte får plats** så kan det vara skönt att fundera över vilka positiva egenskaper en adhd kan föra med sig. Som Sam så klokt sa i vår grupp så kan det visserligen vara svårt att veta vad som är personlighet och vad som är diagnos och jag själv har också svårt att veta det, jag har ju bara haft diagnosen sedan i augusti och behöver utforska mig själv mer. Men jag gissar att min personlighet har haft positiv draghjälp av min adhd vad det gäller vissa saker.
Jag kan och vill jobba mer än andra, när jag har ett stimulerande jobb. Om jag lyckas ta mig över eller plocka bort de trösklar som adhd:n medför orkar jag jobba 70 eller till och med 80 timmar i veckan under lång tid – flera år, faktiskt. Vsb.
En adhd-hjärna springer ofta iväg i många steg framåt. När någon börjar berätta något är en adhd-hjärna vid slutet av historien långt innan någon annan har hunnit dit. Risken är så klart att berättelsen inte får berättas till slut, att personer känner sig avbrutna och inte lyssnade på. Fördelen kan vara att om poängen är poängen (jämfört med när poängen är att någon ska få berätta sin historia i lugn och ro), och adhd-slutsatsen är rätt och rätt information alltså har gått fram, så går diskussionen fort framåt och problemlösningen kan börja. Adhd-hjärnor kan för övrigt vara väldigt bra på problemlösning.
Jag uppfattar mer saker än många andra i min omgivning. Ett exempel är när jag på SOLO-tiden skrev en biorecension som upplevelsereportage, mitt biosällskap läste texten och utbrast ”När hände ALLT DET DÄR? Jag var ju där och märkte ingenting!”. Eller när jag gick förbi ett kaféfönster och till mitt sällskap fnyser ”Såg du det DÄR?” om en person som har en pälskappa på stolen bredvid sig och samtidigt läser Djurens rätt. Det gör att jag har lätt att beskriva saker, både privat och i mitt jobb, och jag förstår sammanhang snabbt. Jag uppfattar kvickt om något är fel i en text och jag är världsbäst på att se förändringspotential. Även om jag kan bli trött av det så är det mest roligt att se och förstå så många saker överallt, hela tiden.
Jag blir uttråkad snabbare än andra. Det innebär att jag hittar på nya saker hela tiden, vilket är stimulerande inte bara för mig själv utan också för andra. Som Sam sa på kursen: ”När jag sitter där på hemmet på ålderns höst kommer jag att ha gjort väldigt många fler saker tack vare Kickis adhd-diagnos. Det händer grejer – det är bara att hänga på!”
Mitt behov av nya saker gynnar inte bara mig själv och folk i min närhet, utan även vårt företag. Daisy Beauty har aldrig gjort samma saker som någon annan, allt från vår sajt till vår tidning till våra eventformat är helt unika och utvecklas dessutom ständigt.
Beauty by K säger att jag har ett stort rättvisepatos, och det är en alldeles korrekt beskrivning. Jag tror på rättvisa och jag är dessutom principfast. Jag är beredd att ta strid för frågor jag är engagerad i och försöker inspirera andra att göra detsamma. Jag slåss för det jag tror på. Jag håller dessutom på att lära mig att inte ta alla strider som andra ber mig ta. Tidigare tog jag även konflikter som inte var mina, vilket verkar vara vanligt bland högengagerade adhd-personer, men nu övar jag på att bolla tillbaka konflikten där den hör hemma om den inte hör hemma hos mig.
Jag är ganska rolig och lite extra rolig blir jag för att min hjärna kan koppla ihop saker snabbt och kreativt. Jag kan se – eller uppfinna – samband som inte andra uppfattar, vilket både jag själv och andra tycker är skoj.
Jag tror gott om människor tills motsatsen är bevisad och vill gärna bli vän med personer jag tycker om. Jag är lätt att lära känna och bjussig av mig; en generös person som månar om andra människor. Jag tar gärna in nya människor i mitt privatliv och hjälper alltid till om jag kan. Jag försöker att inte vara godtrogen och naiv, men lite blåögdhet har jag nog kvar ändå. Jag tror på det folk säger och jag ljuger inte själv. Överlag är det ändå en mest positiv sak att ha en positiv grundsyn på människor.
Jag har en drömsits för en person med adhd-diagnos: Jag kan i stor utsträckning påverka mina egna arbetsuppgifter, jag har ett kreativt och stimulerande jobb, jag har möjlighet att välja att jobba med människor som jag fungerar bra med och som delar mina värderingar. Jag har hittat ett passande yrke, där både min kreativitet, mitt öga för förbättring och mitt rättvisepatos är en tillgång. Jag har både haft tur och varit skicklig. Alla personer med adhd har inte samma möjligheter som jag, det ska både jag och du ha respekt och förståelse för.
Jag har tidigare skrivit om det förfärliga första kurstillfället här (någon borde faktiskt få sparken), det hemska andra kurstillfället här och det bra tredje kurstillfället här.
Om du vill läsa min syn på adhd så läs inlägget som jag gjorde när jag fick min diagnos.
*Tips till dig som är närstående till person med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning: försök komma ihåg att vi med diagnoser inte kan rå för våra diagnoser lika lite som vi kan rå för om vi är förkylda, morgontrötta eller rödhåriga.
**Vissa yrken är svårare att behålla för en person som exempelvis har svårt med rutiner, att passa tider, att underordna sig regler som inte rimmar med ens egna värderingar, att förstå vissa format – jag själv har extremt svårt för Excel, till exempel, men lätt för att läsa kartor –, att utföra uppgifter som inte är tillräckligt intressanta, att påbörja och också att slutföra saker, att sitta still – allt detta i högre grad än andra människor.
In English: My thoughts on the positive sides of adhd.
En sen kommentar men ändå. Måste säga att du verkligen ger en bra och nyanserad bild av hur det är att leva med ADHD. Jag bor med en familjemedlem som har diagnosen och hans vardag fungerar inte automatiskt som den gör för de flesta andra. Han lider ofta av de sidor han inte får till varje dag som andra inte ens tänker på. Jag har helt tröttnat på hur inne och poppis det är med att gå ut med sin diagnos och kalla den för något enbart superpositivt. Visst finns den sidan också, som du så initierat skriver. Men det… Läs mer »
Tack för din fina kommentar, Lotta! Det bekräftar det jag kände: att jag har möjligheten oatt förklara adhd på ett nytt sätt. Så fint att det landar så bra hos dig och andra som har erfarenheter liknande mina och mina anhörigas!
Kicki, bästa du! Tack för att du skrev precis det här nyanserande inlägget. Avskyr verkligen den ”branding” som flera kändisar med ADHD för där diagnosen marknadsförs någonting enkom positivt. Det är ett slag i ansiktet på alla som inte får adekvat hjälp.
Vad fint att du säger det! Det var ju precis det som var min avsikt.
Så klokt skrivet. Och jag känner igen mig mycket. Med en dotter med adhd Så vet jag att det inte är en superkraft men inte att helvete heller.
För vissa kan det ju verkligen vara ett helvete, särskilt om en inte får hjälp.
Så fint inlägg.
Tack!
Jag är väldigt säker på att jag har ADD trots att jag inte fått en diagnos. Sista året har enormt mycket fallit på plats och jag har förlikat mig med mycket och jobbar på att andra ska drabbas mindre. Jag vill påpeka en till superkraft. Det är att jag kan vara enormt empatisk när folk VERKLIGEN krisar (tråkiga småkriser eller kroniska besvär är jag urdålig på). Jag kan prata med någon som är suicidal och fem minuter efteråt googla hudkrämer medan jag gnolar. Det är samma förmåga att förtränga obehag som gör att jag aldrig kan skriva fakturor eller inte… Läs mer »
Mitt bästa tips: gör utredning! Det ger enormt mycket mer kunskap, både för dig själv och för att du ska kunna förklara dig för andra och också navigera vardagen.