En överblick över Cosmoprof 2024 med Cosmotalks, Eva Hedlund och en inställd flygjävel

I år blev första året året jag gick på Cosmotalks. Det gör jag inte om. Läs vidare om du vill veta mer om det och om min Cosmoprof-upplevelse i stort.

Cosmoprof har varken varit stressig eller intensiv. Däremot så är mässan väldigt mycket av allt – intryck, ljud, människor, myller – så jag blir ändå otroligt trött. 

Torsdag, fredag och lördag är mässdagar för Team Daisy Beauty. Då har vi landat och också hunnit hämtat inspiration från andra ställen – exempelvis Florens och Kiko. Då kan vi fokusera på att försöka utläsa vad som finns respektive vad som komma skall i skönhetsbranschen.

Vad gör jag på Cosmoprof 2024?

Jag letar efter varumärken som ser ut att kunna passa i Sverige. Jag har ingen avsikt att själv bli distributör, däremot känner jag gärna till nya skönhetsmärken redan innan de landar på svenska butikshyllor. Det gör mig till en förberedd journalist. För mig är det bäst att hitta varumärken som inte har lanserats än men som har en hyfsat ny svensk eller nordisk distributör. Då kommer märket vanligtvis att komma till oss inom ett år.

Näst bäst är att hitta något som känns klockrent för vår marknad och som inte ännu har en lokal förankring. Då tipsar jag återförsäljare och distributörer vars utbud/portfölj skulle passa och så håller jag tummarna. Jag har ett helt inlägg med sådana märken, håll utkik under veckan!

Brist på nya trender

Mitt andra (självpåtagna) uppdrag under mässan är att få en branschöverblick och där se trender och tendenser. Vad känns NU och vad känns FRAMTID? Det brukar finnas några sådana stora skeenden på Bologna, men inte i år. Jag såg inga nya tilltal, jag såg inte otippat mycket av någon sorts grej eller av någon särskild varumärkestyp. Det fanns lite av allt men inte mycket av något.

Förra året var kropps- och hudpositiv en grej. Inte i år. Hela skönhetsbranschen har gjort en Monki*.

Förra året såg jag ett hudvårdsmärke som riktade sig till kvinnor i klimakteriet och jag minns att jag tänkte att ”det där får vi nog se mer av!” I år var det fortfarande bara ett klimakteriehudvårdsmärke som ställde ut på mässan. Inte samma som ifjol, men ändå bara ett (1). Då tänker jag att det inte blir mer än så, det är en hudvårdsnisch som kommer att fortsätta att finnas men i mycket liten utsträckning.

Jag såg en enda trend som kanske kan bli något. Mer om den i ett annat inlägg i veckan.

Föreläsningar på mässor

I flera år har jag tänkt att jag skulle vilja gå på föreläsningarna på mässan, Cosmotalks, men jag hinner sällan. Jag prioriterar inte föreläsningarna över att vandra runt på utställningen. Jag har lärt mig att mycket som sägs på internationella mässor inte går att applicera på Sverige samt att föreläsningarna ofta är sponsrade och handlar om sälja.

Ett sidospår: Jag besöker mässan Makeup in Paris enkom för föreläsningarna (utställningsdelen är endast intressant för den som har eget sminkmärke). Under de båda dagarna med 16–20 föreläsningar finns alltid endast två (2) som jag som journalist har nytta av. Dessa två har jag lyckligtvis VÄLDIGT STOR nytta av! Jag kan bygga artiklar i Daisy Beauty Professional på talare och ämnen, vi kan även erbjuda tidningsläsare och sajtbesökare mer spännande och relevanta artiklar. Därför åker jag tillbaka till det pyttiga eventet år efter år. Problemet är att jag inte kan förutse vilka två presentationer det är, så jag måste gå på alla.

I år ville jag ge Cosmotalks en ärlig chans. Ämnet var “What are the most important tech trends in beauty today?”, talarna var globala digitala storchefer från både L’Oréal och Shiseido Group, så jag masade mig in i den anmärkningsvärt ljudoisolerade lokalen på fredag förmiddag. Jag ägnade 60 minuter åt att inte låta påvert ljud förstöra humöret eller informationen. Det gick jättedåligt. Inte nog med att tre av de fem talarna inte hade något intressant att säga, de sa dessutom de ointressanta sakerna i ett ekande högtalarsystem som överröstades av mässorlet utifrån.

Shiseido-kvinnan sa något om 13 minuters jämfört med 3 sekunders uppmärksamhet från användarna, men jag vet inte vilka användare, vad som ökade uppmärksamheten och huruvida det var bra eller dåligt. Så efter föreläsningarna sökte jag upp henne och bad om fem minuter intervju. Det fick jag inte. Jag fick fråga något Team Någonting på mässan. Så jag gick till pressloungen. Där tänker man ju ändå att personalen ska vara van vid intervjuförfrågningar, men när jag frågade hur jag gjorde för att få intervjua Shiseido-kvinnan ryckte personen på axlarna:
”Jag vet inte.”

Ingen var intresserad av ge ett svar, det viktigaste tycktes vara att vara på jobbet och ha det bekvämt. Det kändes lite som att försöka boka en läkartid hos Capio – kommunikationsviljan är italiensk även på Hudcentrum Hagastaden, så att säga.

Jag frågade så klart pressinformatören ”så vem kan jag fråga som kan tänkas veta?” och blev hänvisad till mässans service center. Där fick jag en mejladress till vilken jag skickade en intervjuförfrågan. Ingen har fortfarande svarat på den.

Det var mitt sista Cosmotalks.

Jag brukar orka ungefär fyra–sex timmar mässa per dag, sedan tar batterierna slut. Antingen blir jag sur och gnällig, eller så tycker jag bara att alla produkter och varumärken är ointressanta. Det senare är det vanligare. Jag har lärt mig att när allt ser trist och likadant ut är det dags att antingen ta en kaffe, äta lunch eller gå hem.

Informella kontakter och informell information

På kvällarna efter mässan så träffar vi andra svenskar. Det kanske låter fattigt att åka till Italien för att träffa folk man lika gärna kan träffa hemma, men tvärtom så är det väldigt värdefullt! Många som har krävande jobb/krävande familj/både och, har inte tid att sitta ned och skvallra i vardagen. I Bologna hinner man utbyta mycket mer information än den absolut nödvändigaste. I år har jag fått veta mer om både företags konflikter med varandra och med olika PR-byråer. Det är bra! Det innebär att jag fortsättningsvis kan undvika att bjuda folk som blir obekväma i varandras sällskap till samma event, samt bättre råda mina branschvänner när de ber mig rekommendera PR-byrå.

Sedan försökte vi åka hem, men det gick dåligt. SAS sista flyg på söndagen ställdes in på grund av elektriskt problem. Det verkar vara ett årligen återkommande elektriskt problem. Flera av våra medpassagerare sa att sista SAS-flyget på söndagen har ställts in flera år (?).  Vi fick åka hem idag istället. Vi tappade en hel arbetsdag, flera viktiga möten och pengar på grund av det. Samt de tvättmaskiner vi behövde tvätta eftersom vi imorgon ska resa iväg igen.

Nästa år bokar vi tre avbokningsbara flighter hem, så vi slipper vara SAS-offer.

Överlag ett lyckat Bologna-år. Vi har druckit ovanligt lite grappa, träffat ovanligt mycket svenskar och känner oss påfyllda för resten av året. Och det jag har observerat och lärt mig kommer så klart dig, som Daisy Beauty-läsare, tillgodo. 

Jag ser fram emot Cosmoprof 2025!

*Inkluderingsföregångaren Monki har meddelat att de större storlekarna ska försvinna nu. Jättetråkigt inte bara för den som köper större storlekar utan för oss alla! Det är ett tecken på att vi alla måste vara mer ideal och mindre oss själva de kommande åren. Real skin är visserligen fortfarande en grej, vi får bara se hur länge.

In English: My Comsoprof experience 2024.

Mer från Kicki Norman

« Florens med en (1) sevärdhet samt Bologna med prosciutto på Prosciutterian, Coops egna vin och kanske en cafetiere