Orimligt långt inlägg om Daisy Beauty 2, Trinny Woodall, Matilda Djerf och brudmakeup

Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.

Äntligen är hon här! Daisy Beauty bär alltid med sig en bit av mig men den här gången är det mer än vanligt. Låt mig förklara!

Under de två senaste veckorna har bloggen bjudit på allt intressant som jag såg på Cosmoprof. Jag har öst ur mig allt skönhetstrendigt jag har att erbjuda (även om det inte var så mycket). Men innan dess led bloggen av en ganska lång torrperiod. Det var glest mellan inläggen – endast två i veckan sedan mitten av januari. Här kommer förklaringen. 

Visst är hon fin, vårt hjärtas fröjd och eviga längtan?

 

Jag brukar inte skriva artiklar till Daisy Beauty annat än i undantagsfall, trots att skriva är bland det bästa jag vet. Eftersom jag är den enda redaktören på Daisy Beauty så behövs jag i den rollen. De flesta texter behöver nämligen en redaktör för att nå sin fulla potential. En redaktör vässar både skribentens och textens essens. Och it takes two to tango; man kan inte redaktöra sina egna texter.

God stilistik kräver underhåll

Stilistik är dessutom en färskvara, i alla fall för mig. När jag skriver sällan så skriver jag sämre. Jag håller därför min textinsats i tidningen till ett minimum, en redaktörskrönika och en sida med favoritprodukter räcker.

Innan Daisy Beauty tog över mitt liv var jag en extremt produktiv frilansjournalist. Då skrev jag 40000 tecken i veckan (3-4 artiklar för de flesta av Sveriges största magasin, samt en krönika och en ute- och innelista i Aftonbladet). Jag var en lysande stilist! Kul, välformulerad, bra texttempo, snärtig, med poäng. Nu när jag skriver 3500 tecken varannan månad är jag faktiskt rätt kass. Jag är en torr informationsbroschyr snarare än en flödande berättelse. Det är lika tråkigt för mig som för läsaren. Det är en anledning så god som någon att låta andra författa tidningstexterna.

Daisy Beauty 2 blev tydligen ett undantag. Det visade sig att jag satt på flera intervjuer som kunde omsättas till användbar läsning för dig.

Bortkastad pressresa

Så gott som alltid när journalister gör intervjuer vid pressträffar är det osäkert om de går att använda till något och i så fall till vad. Ifjol under årets stressigaste månad augusti åkte jag till exempel tre dagar till modeveckan i Köpenhamn för att äta lunch med ett hårmärke och gå på Dyson-event. Det var tre dagar jag inte hade, men jag åkte ändå. Dels har jag inte varit på en modevecka på 100 år och dels hoppades jag på att snubbla på en artikel.

Läs också:  En helt vanlig jävla tisdag med parkeringshuliganer och Black Screen Syndrome (men också ett toppentips till din nästa presentation på jobbet!)

Det sades massa bra på eventet och jag lärde mig massor – äntligen fattade jag varför Dyson kostar en triljonziljon kronor – men ingen av de intervjuer jag gjorde funkade som artikel eller som del av artikel. Och hårmärket som stod värd för lunchen visade sig strunta i Sverige så lunchen var helt bortkastad. (Det är ju inte lönt att känna till bra produkter om man sedan inte kan få bilder på eller information om dem. Inte om man är en seriös journalist som testar saker innan man recenserar dem – jodå, motsatsen finns! – med normala tidningsläsare som vill se bilder till artiklarna och inte bara bläddra i en telefonkatalog.*)

Jag la med andra ord tre dagar på att leta om inte en nål så på sin höjd en strumpsticka i en höstack. Utan att hitta den.

Resorna som blev artiklar

I januari var jag två dagar med Schwarzkopf i Berlin och en dag till Köpenhamn med Lancôme. Jag åkte på båda resorna med hopp om, men utan garanti för, information och personer som kunde omvandlas till text. Jag hade tidigare bokat en resa till London på samma premisser, och även ätit lunch med Nars i hopp om att den skulle mynna ut i något läsbart.

Dessa fyra chansningar var betydligt mer lyckosamma än Köpenhamnsresan i augusti. Därför har jag skrivit en tredjedel av Daisy Beauty 2 helt själv.

Trinny Woodall och Mini Andén

I London träffade jag Trinny, som jag har träffat tre-fyra gånger tidigare. Det samtalet, samt omständigheterna kring intervjun i kombination med att jag har intervjuat henne tidigare, räckte till en omslagsintervju. Jag vet inte om hennes konstiga diet eller hennes extrema framgångar gjorde mest intryck på mig. Båda kanske.

För första gången sedan starten 2011 har vi inte en svensk person på omslaget. Vad tycker du om det? Kommentera gärna!

Jag är själv väldigt tveksam, men jag vet också att många tidningsläsare gillar Trinny.

Rätt skojig och intressant text, men jag tycker den intervjun jag 2019 gjorde med henne till Daisy Beauty Professional är bättre.

 

I Berlin visade sig Mini Andén vara extremt lättpratad och öppen så det blev en text om hennes menageri och – så klart – hennes bästa skönhetstips. (Hon har använt samma ansiktskräm i 25 år!)

Vi pratade om sexiga frisyrer och hur det är att inte ha något hår alls. Det är överlag mycket hår i det här numret!

 

Brudmakeup till bröllopsspecial

Nars europeiska makeupartist och utbildare sade sig inte kunna något om brudsmink, men smink som sitter länge kunde hon väldigt mycket om och det är ju typ samma sak. I den efter pressträffen improviserade intervjun visade det sig att Lancômes nordiska makeupartist Henrik Steen gör några brudar varje år. Därför blev det så att jag skrev en artikel om brudmakeup till bröllopsspecialen i Daisy Beauty 2.

Läs också:  Jobbar bakom kulisserna – det är därför jag är så frånvarande
Jag hade gärna tagit 1–2 sidor till för att skriva om konsten att göra en makeup som sitter länge och hur du gör brudlooken både snygg och trendig, men det fick inte plats pga späckat nummer 🙁

 

Artikeln behövde kompletteras med produkter. Eftersom jag nyligen hade pratat long lasting smink med tre olika namnkunniga makeupartister så blev bröllopsspecialen mest sammanhängande om jag också var den som valde ut produkterna till fotograferingen. Och då fick jag ju även lov att skriva texterna till dem.

Tipsen sträcker sig över ett uppslag till, där det finns en till lika fin bild.

 

Koka soppa på en spik som heter Djerf

Strax innan tidningen trycktes kom nyheten att jättepopulära megainfluencern Matilda Djerf släpper hårprodukter under eget varumärke Djerf Avenue. Eftersom en tutorial på hur man gör hennes frisyr är den video som har fått överlägset flest visningar på vårt TikTok-konto så behövde vi rapportera om det. Problemet var att hon inte fanns tillgänglig för intervjuer och produkterna inte fanns tillgängliga för test. Och om man är en seriös journalist som testar saker innan man recenserar dem och så vidare, så fanns det absolut ingenting att skriva om saken mer än “Djerf Avenue ska släppa två hårstylingprodukter”. Och Daisy Beauty är ett skönhetsmagasin, inte Twitter**.

Om jag tidigare har understrukit vikten av bilder så understryker jag nu även vikten av text. Helst meningsfull sådan. Jag skäms inte för att lägga ut frilansjobb som kräver mycket research och uppfinningsrikedom, jag skäms heller oftast inte för att be frilansskribenter leverera med tajt deadline, men 24 timmar och noll underlag är en omöjlig ekvation. Så den spiken fick jag själv koka soppa på. Och använda orimligt stor bild.

Håll med om att det är ganska mycket text, med tanke på omständigheterna.

 

Intervjuer med kritiska frågor

Vi har ett nytt intervjuformat i tidningen som bygger på att frågorna är växelvis insmickrande och kritiska. Det är inte ett unikt format inom nöje och feature (genren där beauty ingår), flera andra medier har gjort bu och bä-intervjuer tidigare. Det brukar bli spänstiga texter tack vare den inbyggda dynamiken.

Kanske har jag fel men jag tycker inte att magasinsreportrar verkar bekväma med att ställa kritiska frågor trots att det ligger i journalistikens DNA. Och visst, idag när alla kända profiler har egna sociala medier där de i princip kan intervjua sig själva dagligen så är kritiska frågor sällsynta. Då blir det obekvämare att ställa obekväma frågor och kändisar vill inte besvara dem (och förstår heller inte alltid värdet av att visa upp en ny sida av sig själv i ett objektivt forum med en annan målgrupp än den egna).

Läs också:  Daisy Beauty blir tonåring – låt oss ta en promenad längs minnenas allé

Fördelar med kritiska frågor

Jag tycker inte om att kritisera någon, men jag har inget emot kritiska frågor. När du ställer kritiska frågor i en intervju ger du en person möjlighet att reda ut och förklara saker, oavsett om det gäller ett skönhetsföretags oetiska marknadsföring eller en influencer som har sagt något problematiskt. I nio fall av tio gynnar frågandet den som intervjuas. 

Och framför allt besvarar det läsarens frågor och funderingar! Läsaren/följaren/tittaren/lyssnaren är journalistens uppdragsgivare, vi arbetar för dig, du är vår prio 1. Är det något du vill eller behöver veta, så är det vårt jobb att ta reda på det och berätta det för dig.

Eftersom jag ser fördelarna med kritiska frågor ankommer därför dessa intervjuer mig. Så jag intervjuade Linda-Marie Assergård (f.d. Nilsson). Hon är ju väldigt rar och klok, så jag fick skrapa på kistbotten för att hitta frågor med lite skärpa i. Men det gick till slut. 

Jag tycker själv det är en text där man kort och snabbt förstår vem hon är och vad hon gör, vilket jag inte tror att alla våra läsare vet sedan tidigare. Det enda som saknas för att bilden av henne ska vara komplett är ett foto på henne gulliga katt Zezze

Så gick det till när jag skrev lite för mycket av Daisy Beauty 2.

Om du av någon outgrundlig anledning inte prenumererar på Daisy Beauty, utan hellre vill köpa Daisy Beauty 2 i butik, så kan du HÄR ta reda på vart nära dig den går att köpa. Där kan du söka på ortsnamn.

*Om du är under 30: Innan Google så hämtades information huvudsakligen från skriftliga källor på papper, exempelvis lexikon eller kartböcker. Telefonnummer – som man sedan ringde för att samtala med en annan levande människa – hämtades från en tjock bok som kallades telefonkatalog. Där stod alla regionens personer med telefonabonnemang listade i bokstavsordning. En av mina mest lysande gymnasieuppsatser var när klassen fick recensera valfri bok och jag recenserade telefonkatalogen. Jag vill minnas att jag tyckte att den hade ett för stort och spretigt persongalleri och att handlingen var otydlig.

**X är faktiskt ett jättefånigt namn, faktiskt snäppet fånigare än idén att byta namn på Twitter till att börja med.

In English: I love writing. I wish I could do it more often.

4.9 8 röster
Betyg på inlägget
9 Kommentarer
nyaste
äldsta flest röster
Inbäddade återkopplingar
Visa alla kommentarer
Sara

Så intressant inlägg!! Älskar när du tar oss med litegrann bakom kulisserna.

Kerstin

Jag njöt av senaste numret, läste till och med bruddelen fast jag inte alls är i den fasen 🙂 gillar Trinny och att hon är på förstasidan ! Ser nu att jag missade att läsa en artikel om Mini och måste in och göra det nu. Tack för en snygg och härlig tidning ♥️

Maria

Jag håller med Anette nedan till 100%. Och tänkte faktiskt när jag läste intervjun med Linda-Marie på hur du verkligen lyckats få till lite vassa frågor till en så genomfin person.
Trinny på omslaget fungerade fint tycker jag och det var kul att läsa din intervju med henne även om jag inte heller bestämt om hennes mathållning eller resten var det som fastnade…

Som alltid en fantastisk tidning som jag läser med stor behållning. Tack!

Clpippi

Eftersom jag 1, älskade detta inlägg, 2, har Trinny till husgudinna och 3, älskar din journalistiska stil så ser jag verkligen fram emot mer än vanligt att ett nytt nummer kommer

Anette

Jag älskar ditt sätt att skriva! Intressant, kunnigt och med både humor och seriositet! Du är en jäkel på att koka soppa på en spik!!!!

Kicki Norman
Chefredaktör för magasinen Daisy Beauty och Daisy Beauty Professional samt för daisybeauty.com och daisybeautyprofessional.com. Se skönhetsbranschen med mina kritiskt granskande ögon, följ med mig på pressvisningar för spännande kosmetikanyheter och förenas med mig i förundran över och kärlek till beauty!

Mest lästa

2
0
Kommentera och berätta gärna!x
()
x