Vecka 33 igår (torsdag) och jag missade uppdatera, sorry. Är tillbaka i Stockholm från en megalång och OTROLIGT skön visit i Skellefteå där familjen håller hus. Måste säga att detta hotellet jag nu är tillbaka i inte alls håller samma klass som där jag har varit. Här måste jag laga egen mat och tvätta själv. (Hastagg bortskämd)
Men! Vecka 33 alltså! Var hos barnmorskan igår och kollade värden, blodtryck, hjärtslag och tyvärr även min vikt. Det är så PSYKISKT JOBBIGT att se kilona rusa uppåt på vågen, även om det är “normal viktuppgång” och bebisen med vatten, blod, kakor och allt tjafs sägs väga ca 10 kg så vet jag ju att många kroppsdelar tävlar om att få växa lika mycket som magen…Jaja. Jag får ta tag i det sen.
SF mått var 33 vilket betyder art jag följer “min” kurva perfekt. (Måttet på livmodern) Sist jag bar hos BM hade måttet stuckit iväg, dvs livmodern hade haft en växtspurt och jag mådde då rätt risigt med högt blodtryck och lågt järn. Men efter två veckor hos mamma är blodtrycket jättebra igen och järnvärdet ligger på 126 vilket är mycket bättre än sist!
Men allt är tungt nu. ALLT! Det är liksom inte bara att väga 12 kg mer än vanligt, allt innuti kroppen är så skört. Jag flåsar när jag går, det är skitjobbigt att vända sig i sängen och lyfter jag nåt får jag ont i fiffi (eller fiffi-fogen). Tro mig, nu räknar jag ned veckorna…