London dag 2 och en ännu en dag av skönhetsrek. Den här typen av resor låter soft. Ja, på ett sätt är det förstås så. Å andra sidan, man har inte råd att slarva bort tiden. Varje minut räknas. I annt fall hade det varit bättre att spara pengarna för att i stället röja i den eftersatta hemmet. Därför A/en snabb morgonkoll av mail o meddelanden. B/Blogginlägg. C/Frukost med jobbplanering. Rask promme (bra för kropp och knopp) till modebutiker pga behov av ngt smashing till Daisy Beauty Awards. Ännu, ingen succé och därmet inget inköp. Men, vi reser hem först på måndag så än finns det tid.
Sedan, ännu en raid på Fortnum & Mason pga lyxvaruhusets fantastiska skönhetsvåning. Där gick vi på doftsafari och hittade sååå mycket nytt och spännande. Tyvärr inte italienska Laborativo Olfattivo Nerotic som jag bespetsat mig på. Däremot, mycket annat spännande. Där finns en hel del makeup och hudvård, men det är parfymavdelningen som imponerar mest. Mina underarmar doftar nu heeelt faaaantastiskt. Fast kanske lite som en pyttipanna av spännande saker (inte gör det mig något).
Jag anlände alltså som ett vandrande doftmoln för vår tea-time med Jane Cunningham, alias British Beauty Blogger som driver en av mina favoritsidor. Jane och jag drack English Breakfast, Kicki valde Earl Grey. En hel del kul skvaller, produktprat, diskussion om svensk vs brittisk bloggkultur och -gemenskap. Jane är skarp, kul och det känns som om vi träffats tusen gånger förr.
Nu: vätskepaus på Hotel Mondrian med orange wine (blekorange Pinot Grigio), padrones (bland annat) och världens bästa barmusik. Först fick vi Bowie, sedan Allman Brothers med Sweet Home Alabama. Oh, those were the days…
Hoppas ni hittar något smashing till Daisy Beauty Awards.