Att vara gift med en beautybloggare

Det är inte alltid lätt att vara gift med en beautybloggare. Att behöva lyssna på wow, oj och åååå herregud vad bra utan att fatta vad det handlar om måste vara jobbigt i längden. Jag skulle aldrig vilja veta så mycket om bildäck, bilmotorer eller stektiden på en skinkstek som han vet om hudvård och smink.. Min make har koll på läget fast han vill eller inte.

Att vi som bloggar skönhet rusar genom dagarna och testar minst en ny produkt varje dag är vardagsmat. Andra som inte delar samma intresse tycker nog att vi är helgalna som jagar den perfekta foundation eller annan produkt. Jag kan tycka att min omgivning är smått konstig som inte blir lika förtjust över ett bra serum som jag blir.

För någon vecka sedan kom jag från badet på övervåningen. Maken vänder sig och kikar med granskande blick och säger; du har ansiktsmask nu va? Nej, det har jag inte var mitt svar. Min nästa fråga blir lite smått defensiv. Ser det ut som att jag har ansiktsmask eller vad menar du? Svaret blev att han ville visa intresse då jag tydligen berättar jag för honom varje gång jag gör ansiktsmask. Vad det är för mask och vad som är utlovad resultat måste han genomlida utan att jag ens tänker på att jag berättar det. Han får stå ut med fuldans över en produkt jag velat testa. Han får fota när jag behöver hjälp och han får hjälpa mig att agera blodhund när jag testar parfym. Han är faktisk jättebra på att urskilja olika doftnoter.

Ska han på butiken frågar han alltid om det finns något paket han ska hämta ut för mig för då behöver han avikod + leg. Han kör mig till Stockholm (108 mil tur/retur), bor i hotellrum tillsammans med mig men ses inte på flera dagar utan att ifrågasätta något alls. Han testar produkter han säkerligen inte vill testa, men han gör det för mig. Han har mycket känslig hy, så jag vill se hur produkter för känslig hy fungerar på honom. Sen kan jag tyvärr inte blogga om produkten för hans svar är att det “bara är en kräm” trots att jag försökt banka in skillnader på krämer i huvudet på honom.  Jag borde gett upp för länge sedan. Eucerin och Bulldog är märkena han gillar bäst om någon undrar.

Stackars gubbe

Han får plats till rakapparat, en tandborste och hårmousse i badrummet. Jag tar upp resten av platsen i under och överskåp. Jag har ockuperad en stor skänk, en byrå och installerat mit sminkbord mitt i allrummet på övervåningen. Jag har små skålar med produkter lite här och var i huset. Några på matbordet, sidobordet och en liten hög på vardagsrumsbordet. Gästrummet har fått ett hemmagjord fotoplats, och det står lådor och kassar i hela gästsängen. Allt som att det var en naturlig del av boet och en välplanerad inredningsdetalj. Fråga mig inte vad som hade hänt om det var hans spikpistoler, sågar, kastruller och spik som låg ut över allt, för det vill jag helst inte svara på känner jag.

Ja, jag är tacksam för att jag har en så stor supporter i min gubbe. Hän är förresten okej med att jag både säger och skriver gubbe i fall någon skulle tycka att det var elakt. Han förstår att allt som rör sig kring bloggen är min stora hobby och livsstil. Jag är glad för att han orkar och låter mig hållas. Jag önskar jag hade lika mycket överseende och tålamod som han har. Sa jag att han klipper mitt hår om jag får för mig att det måste hända nu?