Jag kan inte fatta att jag, för fem månader sedan idag kl 13.27, fick upp en kladdig, skrikig och alldeles, alldeles underbar liten bebis på min mage.
Livet förändrades enormt. Från en tvåsamhet till en tresamhet. Eller egentligen en “en-samhet” då en bebis tar något ENORMT med tid. HUR är detta möjligt? Han väger snart 8 kilo och är inte ens 70 cm lång, men han tar upp 100% av min tid, dag och natt. Och det ger jag honom så gärna. För att se hans utveckling, framsteg och tillväxt. Varje gång han vänder sig från mage till rygg, när han tar upp leksaken i en hand och byter till den andra, när han pratar, skrattar och nästan sjunger. Studerar världen intensivt.
Varje dag är en sådan fantastisk gåva. En kliché men vafan. Det är ju sant.
Så glad för eran skull! kramar från boden
Grattis i efterskott lilla Groddan!
Tack!!!! <3<3<3<3