Dagen när (ännu ett) skönhetsföretag fått annonsering om bakfoten

Annonsering och reklam är ett sätt att marknadsföra sig mot en viss målgrupp. Den ska inte blandas ihop med redaktionellt och journalistiskt material. Tyvärr har många skönhetsföretag problem med det.

Det är mindre än 24 timmar sedan jag bloggade om marknadsföringslagen och skillnaden på PR och reklam. Jag tror ju, tydligen fåfängt, att företag ska bli BÄTTRE på etik och juridik med tiden, men utvecklingen verkar gå åt fel håll. För jag sitter fortfarande och förklarar samma saker om och om igen.

Den vanligaste frågan jag får när jag föreläser är:

“Blir inte era annonsörer arga om ni skriver dåligt om deras produkter?”

Alternativt: “Om ett företag köper en annons, visst skriver ni om deras produkter då?” (Från en politiker, dessutom. En sådan borde ju verkligen veta bättre.)

Jo, ibland blir skönhetsföretag arga. Men de som är professionella ser också att vår ärliga feedback ger dem en möjlighet att förbättra sina produkter. Ett svenskt ekologiskt företag har ändrat sprejmunstycket på en ansiktsmist efter vår recension av den och nu är sprejen tipptopp!

De flesta företag förstår att integriteten är bra för trovärdigheten. Vår kritik innebär också att våra positiva omdömen är värda hundra gånger så mycket! Om alla produkter anses bra så betyder ju “bra” ingenting längre.

Det är heller inte länge sedan en medarbetare på ett av världens största skönhetsföretag frågade mig hur vi kunde skriva dåligt om en lermask från företaget ifråga när företaget annonserade om lermasken i samma nummer. Det enkla svaret är: för att den som jobbar redaktionellt inte har någon koll på annonserna. En journalist hos oss känner inte till vad annonsavdelningen gör.

Så ska det vara på varje magasin med pressetiken och integriteten i behåll.

Alldeles nyss fick en medarbetare detta mejl:

“Vi har tidigare annonserat mycket hos er, men valt att stoppa det nu framöver då vi trots all annonsering inte fått några omnämnanden från er i tidgivningen (jag antar att hen menar tidningen, min anm). Så vår VD har sagt att vi inte gör någon annonsering som det ser ut nu.”

Poängen med en annons är att nå vår läsare med reklam, på ett sätt som läsaren kan identifiera som reklam. På samma sätt som på en stortavla utomhus eller i en reklamfilm innan biofilmen börjar. Alla övriga sidor i tidningen produceras av vår redaktion separat från annonsavdelningen. En annons garanterar inte att vi skriver om varumärket. Så borde det vara på alla redaktioner och så är det fortfarande på vår redaktion. Om det innebär att företag inte vill annonsera hos oss så får vi tugga i oss det.

Och en del företag ska vara mycket tacksamma för pressetiken. Även om jag exempelvis skulle ha haft lust att skriva dåligt om det omnämnda företagets samtliga produkter och varumärken hädanefter så ingår det också i pressetiken att jag ska fortsätta behandla dem lika bra eller dåligt som jag gör med alla andra varumärken och företag. Det är mitt jobb. Och därför kommer jag att göra det.

Något annat vore lika oproffsigt som en annonsör som slutar annonsera för att hen inte kan påverka det redaktionella innehållet.

Som du förstår är det här alltså något som händer ofta, det är diskussioner jag har om inte varje dag så i varje fall varje vecka. Tyvärr gissar jag att det delvis beror på att andra redaktioner och tidningar inte är så noga med integriteten. Och också att det finns företag (och politiker!) som inte känner till marknadsföringslagen, kanske till och med anser sig stå över den.

Det viktiga är att du som läsare av Daisy Beauty vet att våra annonsörer är sjysta. De respekterar pressetiken och att vi följer den. De vill visa upp sig och sina fina produkter för dig i enlighet med marknadsföringslagens villkor. Så titta på varje annons och vet att vart och ett av dessa företag är hyggliga varumärken ur pressetisk aspekt.

Och fortsätt läsa tidningen med vetskapen att du kan lita på våra omdömen och våra produkttips.

In English: Another day preaching and teaching about Swedish marketing laws and press ethics.

Mer från Kicki Norman

« Dagen när Estée Lauder fick den svenska marknadsföringslagen om bakfoten

It’s my birthday men ändå inte »