Apoliva – Lipbalm

2010-10-12 — Lämna en kommentar

Produkten kommer i en liten ask som rymmer 10 g, och ska vara både vårdande och mjukgörande men det enda jag känner är skräck. Finns det något läskigare än nåt som ska vara gulligt och snällt men som innerst inne är raka motsatsen? Jag tänker osökt på Onda Dockan och liknande skräckisar, vilket är lite märkligt när det gäller en recension av ett litet läppbalm. Men denna skirt rosa tingest, förpackad i en oförarglig grönmålad ask gör mina läppar både torrare och fnasigare (samtidigt som de skriker efter mer!) och dessutom kommer de aldrig våga sig på ett rosa läppbalm någonsin igen.

Okej jag ska försöka tona ner det lite, men det är svårt ska du veta. Jag är ingen expert på ingredienser och kan därför inte utröna exakt vad det är som mina läppar inte gillar, men här kommer en liten beskrivning av mina läppar (så att du får en hum av vad de gillar och hur de funkar): Jag avskyr läskiga läppbalm som exempelvis Lypsyl och Labello, de lägger sig som en hinna över munnen och skapar ett beroende utan att egentligen avhjälpa problemet: torra läppar. Däremot fullkomligt älskar jag renare naturprodukter som till exempel bivax, som återfuktar och varar nästan en hel dag utan att man måste applicera mer. Elizabeth Ardens 8-hour Cream är en annan, inte lika naturlig, storfavorit hos mig helt enkelt för att den funkar (svårare än så är det inte). Mina läppar är sällan fnasiga (vilket jag gärna tackar just de naturliga läppbalmen för) men blir lätt lite torra mitt på (ni vet, den köttigaste biten av läppen, som jag har en tendens att bita på om jag är nervös eller stressad).

Tyvärr verkar Apolivas läppbalm tillhöra Lypsyl-kategorin (fast ännu mer scary eftersom den såg så oskyldig ut) och den gör alltså mer skada än nytta. Jag måste erkänna att jag försökt bli av med den för att slippa testa klart den, men när inte ens grannen hund lockades av burken (som jag lägligt placerat, öppen, utanför min dörr) så bet jag i det sura äpplet och smetade på ett lager till – och så ett till på mina stackars läppar. Hur som helst, här blir det inte tal om något annat än en etta i betyg, och det gäller såväl innehållet som förpackningen som är en fin men opraktisk liten rund ask vars lock är ömsom svårt att öppna, ömsom svårt att hålla stängt.