Jag har längtat efter att bli av med hår sedan i augusti. Eftersom jag klipper håret i Gävle blir det klippt lite för sällan. Senast i juli fräschades frisyren till och sedan dess har den ju vuxit, missfärgats och avfärgats, så testarna var minst sagt trasiga. Frasiga. Knasiga. Poröst är bara förnamnet – att ta på håret har känts som att ta på fuktig sockervadd. Förvisso gott med sockervadd, men konsistensen är ju ändå tveksam som kalufs. Så jag har verkligen längtat efter att få klippa av barret och nu är det gjort!
Prisa Johan Kristensen som klippte av en modig decimeter i onsdags. Han blev Årets frisör 2016 och tävlar igen 2018, då i kategorin herr. Jag tycker det är coolt att han är så allround att han tävlar i både dam- och herrkategorier! Han är i vilket fall uppenbarligen väldigt vass med saxen (haha) så jag väntade mig inget mindre än en mirakel. Tyvärr glömde Johan bort att jag inte använder värmeverktyg pga lat så nu har jag en frisyr som kräver locktång för att inte se ut som en ledsen pälsmössa.
Det är för övrigt inte ett dugg konstigt att färga håret hos en frisör i en stad och klippa det hos en frisör i en annan stad. Jag behöver färga mycket oftare så det gör jag där jag bor. På semestern och i mellandagarna klipper jag det i Gävle. Rimligt, inte minst för att det tar sjukt lång tid att BÅDE klippa och färga så det hjälper mot rastlösheten att dela upp håret i två olika processer.
In English: New year, new hair.
Håret blev jättefint!
Tack! Det är jätteskönt att ha tagit bort typ hälften, inte minst med tanke på torktiden. Återstår nu bara den här lilla detaljen med stylingen…