Så här går det till att rädda en fastkörd skoter.

Igår hände det: skotern körde fast. Det händer så gott som varje år, frågan är bara vart och hur mycket. Igår körde den fast så inihelvete, lyckligtvis nära hemmet.

I tisdags berättade jag om hur kyla funkar när en lever det enkla livet. På Facebook ser jag kollegor i fjällen som solar mot en stugvägg iförd Chanel-solglasögon och Carin Wester-mössor. Människor som visserligen är väderberoende för att skidbacken påverkas, men som inte behöver planera varje dag utifrån temperatur, väder, snökvalitet och snömängd. Det finns fullt utrustat kök med utmärkta vitvaror på deras påsklov. Så är det inte där jag är: Här är Fjällräven-kläder snobbiga och hälften av maten kommer inte från affären, som ändå ligger tre mil bort. Kaffe kokas oftare än det kombineras med ångad mjölk, bilar ska framför allt rymma mycket och bergvärme vs sjövärme är dagens hetaste ämne.

Klass, ekonomi och kultur* spelar så klart in i (vinter)livets utformning och det ena behöver inte vara bättre än det andra – jag vill främst lyfta fram att det är olika**.

Här i södra Lappland är olika motorfordon både nödvändiga och status. Det finns inte en chans att min familj skulle ha kommit fram till vårt boende i påsk om inte pappas bästa kompis hade  haft en traktor. De flesta vinterledigheter utspelar sig inte i en skidbacke utan på fruset vatten, målet är inte after ski utan röding i frysboxarna (plural), och då behövs skoter. Och sedan pappa köpte en vedkap behöver han inte längre handhugga de fyra kubikmeter ved som förbrukas i de båda vedspisarna under vårvintern och kan koncentrera sig på att bygga nya bodar, skjul, dyllor, stugor och tak. Grejer med motor är livsnödvändiga på landet.

Igår skulle pappa trotsa sockersnön***, som av vinterkyla och vårvinterns sena ankomst fortfarande täcker exakt allt, och köra upp skoterspår i vår omedelbara närhet. Sannolikt med plan på att utöka dessa tills de når till den tjärn där vi vanligtvis ispimplar på påsken.

Skotern körde fast. Jättefast. Den tunga bredbandaren fastnade i en backe precis bakom den stuga där pappa och mamma bor. Det enda som hände när pappa försökte gasa sig fri i sockersnön var att skoterns bakände borrade sig djupare ned, ungefär som att den försökte borra efter olja eller kanske en lukrativ gasfyndighet nånstans djupt därnere. Jag, Sam och pappa försökte med gemensamma krafter och snö upp till låren göra som instruktionerna sa: lyfta skotern åt sidan till “oförstört” underlag och sedan gasa lätt. Metoden funkar jättebra i teorin, men inte i två meter sockersnö och när lyftarna själva inte har fast mark att stå på. För varje försök kom vi en bit närmare Kina. Motorfordonet blev kvar ute över natten. Det var ju ändå ingen risk att någon skulle köra den därifrån, så att säga.

Idag har sockersnön som frilades igår fryst på så idag var marken fastare, plus att två personer från jaktlaget dök upp och hjälpte till att lyfta (och knacka is, för skotern hade så klart frusit fast också), så nu står den på fast mark igen.

En av grejerna där glesbygdslivet absolut vinner över stadslivet är behjälplighet: ingen här skulle klara sig utan andra.

Det sägs att “it takes a village to raise a child” och det krävs också en hel by, eller åtminstone goda grannar, för att leva glesbygdslivet någorlunda smidigt. Exempelvis vi har ju fått nödvändig traktorskottning och skoterlyft inom loppet av en vecka. Det sägs att norrlänningar är asociala för att de inte pratar så mycket, men de finns för varandra på andra vis. Här finns alltid hjälp att få. Och handling trumfar ord. I mitt vardagsliv i storstaden finns det gott om folk som säger bra saker, men ont om folk som gör bra saker. Här är det tvärtom.

Härifrån har jag med mig att jag ska titta på vad folk gör, inte på vad de säger att de gör. Det är ett gott råd att leva och arbeta efter.

Så nu ska vi äta en härlig påsklunch (grillad korv) utomhus. Och eftersom skoterföret hindrar oss från att åka till vår vanliga ispimplartjärn, gör vi upp eld och lägger ut renskinn på gårdsplanen som pappas kompis traktor har skottat rent.

Och om någon undrar är sandjord visserligen bra för odling av mandelpotatis men inte så värst effektivt om du ska ha jordvärme.

Glad påsk!

*En del skulle hävda att både ekonomi och kultur ingår i klass. Jag försöker främst vara tydlig.

**Jag känner mig mest hemma i det ena men har förmånen att kunna uppleva båda. Alla har inte det valet.

***Tänk dig ett lättviktigt och mycket svårövertalat strösocker.

In English: Cold snow (-25 degrees outside) in Swedish Lapland looks and behave like sugar and makes your snowmobile get stuck.

Mer från Kicki Norman

« Påskpyssel! Gör en söt hundmanikyr

Påsklovsmys! Lyssna på Daisy Beautys söndagsmask »