Så här såg det alltså ut hela dagen i går hos mitt kusinbarn Zahraa, som gifter sig på söndag. Tre damer satt i varsin stol i trädgården. En efter en smyckades de kvinnliga gästernas händer med hennapasta. Detta för att de skulle färgas röda i vackra mönster inför mehndi festen ikväll.
Jag skriver indiskt bröllop i rubriken för att det är så vi säger här i Kenya. Egentligen härstammar min släkt från det som nu är Pakistan. Men i Kenya slår man ihop alla med någon form av indoasiatiskt påbrå och kallar dem för “Indians”. Sedan är det en blandning av muslimska, sikhiska och hinduiska traditioner. Detta eftersom mitt kusinbarns släkt, liksom så många andra här i Kenya, består av personer med många olika bakgrunder.
Hennamålningar på händer är en anrik tradition i de delar av världen där henna växer. Man torkar hennaväxterna och mal dem till pulver, och blandar sedan pulvret med en syra (som citronsaft till exempel) och någon olja för att göra färgningen mörkare. Sedan förpackas hennapastan i koner (se bilden ovan).
Det finns så många olika stilar av mehndi som det finns hennaartister. Den stilen jag valde är ganska traditionell och inte supersnirklig, medan brudens mor valde en ganska detaljrik och omfattande “tatuering”. Jag kallar det för tatuering inom citattecken då det i sig inte är en tatuering – inga nålar används, det är inte permanent. I stället färgas de översta hudlagrena.
Det här är brudens mors händer med hennapastan kvar. Den måste torka och ramla av, då blir färgen som bäst. Ni kan se vissa ställen där färgen har ramlat av på hennes högra hand (till vänster i bild). Där syns den orangea “tatueringen” under.
Här är ovansidan av händerna – inte lika mycket henna men ändå väldigt väldigt fint. Detta är också en ganska traditionell hennamålning.
Så här ser min vänsterhand ut i dag. Som ni ser ville jag inte ha hela handen målad utan bara en del.
Och så handflatan. Det blir mörkare där eftersom vi har mer keratin i huden på handflatan, och det är keratinet som hennapastan reagerar med. När tatueringen bleknar är det inte egentligen tatueringen som bleknar, utan huden som faller av.
Så här såg min handflata ut i går kväll. Färgen blir alltså mer intensiv även om hennapastan inte är på.
Och här kommer några bilder på högerhanden också…
Ikväll blir det partaj med 450 andra personer. Blir spännande detta! Och – jag fick reda på att jag förväntas delta vid ÄNNU en ceremoni (som jag inte visste om) i morgon. Men jag har fått dispens att ha västerländska kläder där tack och lov.
Vad fint och annorlunda. Måste vara spännande att få uppleva. Har en kollega från Nairobi med indiskt ursprung:). /Lena
Åh vad kul att du har en kollega som är som jag! Ja, det är roligt att uppleva, men också lite konstigt eftersom jag förväntas kunna alla sociala koder (men kan inte dem). Så jag är ständigt på tå och försöker le mig igenom allting. 🙂