Jag känner att vi måste prata lite om det här. För jag kan inte – hur mycket jag än försöker – jobba upp någon form av exalterade känslor för den här paletten. Den känns lite som att 1) de slängde in Naked Heat i ett bildredigeringsprogram, drog lite i färgspakarna och fick fram en mera rosarödtonad variant och 2) hakade på Too Faceds frukt- och bärbesatthet. Och så var saken biff liksom. Eller ja, körsbär. Saken var körsbär.
Eller är jag bara grinig nu? Klart det är en fin palett, men jag tänker att det är lite trixiga nyanser för gemene man. Eller? I alla fall om man ser till de nyanser som har gett namn till paletten.
När jag ser en ny palett vill jag att jag genast ska börja se färger jag vill kombinera och experimentera med. Men jag får ingen inspiration alls när jag tittar på den här. Visst skulle jag kunna göra både en och sju fina sminkningar med den, men jag tror inte att jag skulle fortsätta använda paletten eller komma tillbaka till den igen och igen.
Samtidigt känns det surt pga äger alla andra Naked-paletter och samlaren i mig känner att jag då av rent “ordning-och-reda-mässiga” skäl även borde äga denna. Livet och alla dess tuffa beslut.
Hursomhelst. Som tur är har Therese införskaffat den, så jag får glutta på hennes sminkningar och fundera vidare.
Det är dock intressant hur väl den här taktiken funkar för Urban Decay – att köra en serie med paletter. För det är klart att jag inte är ensam om att känna att om jag har nr. 1, så måste jag ha nr. 2 och så nr. 3 och nr. 4 osv osv i all evighet.
Innan jag avslutar vill jag också passa på och flagga för att originalpaletten – Naked 1 – ska utgå. Så har du missat det, och inte äger den redan (och har funderat på den), passa på att köpa kultpaletten innan den försvinner för gott.