Indiska bröllop pågår i hundra år

And – she’s back! Detta efter fantastiska bröllopsceremonier och firanden. Helt klart är att kenyanska indiska bröllop pågår betydligt längre än andra.

Det var snudd på omöjligt att hinna blogga i Kenya. Förutom att jag både jobbade och firade bröllop samtidigt var wifin stundtals obefintlig. Så jag tog mig en kortare bloggsemester. Men nu är jag tillbaka med massor att berätta!

Jag börjar med ett inlägg om alla mina looker till de olika bröllopsceremonierna. Det kanske kommer lite annat också, vem vet?

Indiska bröllop – en kort introduktion

Som jag skrev i ett av mina senaste inlägg är hennamålning/färgning av händerna viktigt. Men egentligen började själva bröllopsceremonierna med en slags böneceremoni på lördagen en vecka innan själva vigseln. Därefter valde brudparet att ha en mehndi-ceremoni för bruden och en för brudgummen. Dessa kännetecknas av att inbjudna gäster ska “välsigna” bruden eller brudgummen med mat, henna i handen och en symbolisk peng. De höll också traditionella “Maiyaan”-ceremonier. Då ska brudparet renas inför bröllopet. Dagen före själva vigseln anordnades något som heter Choorah, då brudens morbröder ska trä särskilda armband på hennes armar. Vigselakten (Nikkah) hölls på en söndag och är en patriarkal tillställning (sorry men det är sant) då den ditbjudne imamen/prästen egentligen frågar brudens far om hon vill gifta sig med killen och sen händer lite annat. En vecka efter Nikkah var det dags för själva bröllopsfesten. Så. Nu fattar ni hur mycket jag haft att göra, eller hur?

Mehndi-ceremonin för bruden

Den här ceremonin hölls dagen efter att jag kom till Kenya, dagen efter att jag fått händerna smyckade med mehndi. Traditionellt sett har man ceremonin samma dag som händerna smyckats, men bruden och hennes mamma tyckte det var för mycket att göra båda grejerna samma dag och det tackar vi för. Nu fick jag chansen att klä upp mig ordentligt!

Jag valde en vit salwar-kameez med gulddetaljer inbroderade. Eftersom jag inte visste hur alla andra skulle se ut vågade jag inte ta i med sminkningen så gjorde diskreta ögon med gulddetaljer, ganska mycket highlighting och matt rosa läppstift. Jag önskar att jag hade tvingat någon att ta en helfigursbild så ni kunde se kläderna. Men så genomtänkt var jag visst inte.

Eftersom jag tillhör brudens ganska nära släkt var jag en del av ceremonin, så jag har inga jättebra bilder från den. Jag höll nämligen i en ganska tung bricka större delen av tiden, och när jag inte gjorde det snickesnackade jag med alla släktingar som jag inte sett på år och dag.

Brudgummens mehndi-ceremoni

Två dagar efter brudens mehndi-ceremoni var det dags för brudgummens. Det är ganska ovanligt att ha en för killen vad jag förstår. Men det var en fantastisk fest! Denna dag valde jag mitt andra internet-fynd, en mörkblå salwar-kameez, också denna med guldfärgade detaljer.

Jag var lite mer vågad den här gången och valde att göra en enkel halo eye med mörkblått och guld. Till det illröda läppar från Wet n Wild. Detta efter en omröstning i mina Instagram stories om jag skulle ha rött eller korallrosa. Jag är inte helt säker på att detta var bästa valet men tycker ändå att det blev ganska snyggt.

Nikkah – själva bröllopet

Den här hölls på en eftermiddag så jag var lite osäker på hur mörk ögonskugga jag skulle ha på mig. Därför valde jag att accentuera läpparna med hjälp av Dior. Ögonen fick vara guldiga. Kläderna hade jag lånat av mamma och den här dräkten var jag faktiskt minst nöjd med. Dels var tyget något hårt och strukturerat (förmodligen beroende på att det hade en duokrom effekt) men kameezen hade puffärmar och axelvaddar vilket jag verkligen inte var förtjust i.

Lägg till en chuni (osäker på stavningen) – det vill säga en slags dekorativ sjal – som inte ville det jag ville och var i vägen mest hela tiden. Nåja, jag och ungefär 899 andra personer hade kul och det kan du också ha när du ser mig (och min man) i helfigur.

Ja alltså han ser jättefin ut men själv kände jag mig verkligen obekväm större delen av tiden. Eftersom salwar-kameezen var i syntettyg höll jag dessutom på att svettas ihjäl…

Bruden var klädd helt i rött och såg helt magisk ut. Tyvärr har jag inga superfina bilder på henne men jag har en kackig mobilbild på när de äter lite tårta…

Jag är ledsen att behöva erkänna att jag inte tog en bild på mig själv på sista festen. Jag var grymt stressad innan, rätt missnöjd med mina (lånade) kläder och hur tajt de satt, och inte supernöjd med sminkningen (som var typ en kopia på brudgummens mehndi-mejk). Jag har några riktigt dåliga, suddiga selfies och inte så mycket mer.

Så ni får hålla tillgodo med detta. Det är ju ändå ganska mycket.

Mer från Tina Sayed Nestius

« Snabbvisit på salong – och en frivilligt ofrivillig vaxning

Min pålitliga sidekick Pür 4-in-1 Foundation Stick »