Så träffade jag Sam

Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.

Året var 2001. Eller 2002. Varken jag eller Sam vet riktigt när vi träffades, och vi är heller inte överens om när vi blev ihop, men ungefär så här gick det till.

En bild från i påskas när familjen njöt av den västerbottniska vårvintern.

 

Jag fortsätter besvara era frågor (tidigare i veckan berättade jag om hundträning). Nu fick jag följande fråga:

Hur träffades du och Sam?

Vi träffades på internet på den tiden det fortfarande var ganska ovanligt. Den utflyttade gävlebon Sam bodde då i Los Angeles, jag frilansade som huvudsakligen nöjesjournalist i Stockholm. Han raggade upp mig i en diskussionsgrupp på en förhistorisk, svensk akademikerupplaga av Facebook (“Shortcut”, nån som minns?). Jag var där för att hitta medverkande till mina artiklar, han var där för att… ja, jag vet inte. Hitta en svensk tjej, kanske? Det amerikanska dejtandet passade inte honom. Inte heller kvinnliga Los Angeles-bors syn på relationer. Säger han, i alla fall.

Jag i min tur hade efter fem år av misslyckat dejtande och icke-dejtande lagt ner parförhållanden helt.

Jag tycker parrelationer är överskattade. Jag tyckte det var mer meningsfullt och roligare att jobba än att vara med nån halv- eller heltaskig kille med skeva värderingar, skev kommunikationstydlighet och skev syn på förhållanden.

Möjligt att det i själva verket var så att min killradar, efter ett tidigare rätt uselt länge förhållande, var skev, eller i alla fall att mitt förtroende för den var lågt.

Möjligt att det var min adhd. I vilket fall kan jag inte “spela spel”, jag säger vad jag tänker, och är dessutom väldigt självständig, och det vet ju alla “starka kvinnor”* vad det innebär för dejtandet. Så jag hade lagt dejtandet på hyllan, hade tagit ett beslut att bara göra roliga saker (=jobb), och den dagen jag eventuellt ville ha barn tänkte jag adoptera. Sex går ju alltid att lösa, det vet alla kvinnor.

Läs också:  Varma sommarkvällar med vin, ost och vänner

Så hittade Sam mig i den där diskussionsgruppen, började DM:a mig och var både rolig, smart och vettig. Jag blev kär ganska snabbt. Och har inte slutat vara kär än.

Jag tycker fortfarande parförhållanden och kärnfamiljer är generellt överskattade och jag behöver ingen man i mitt liv. Men jag vill ha Sam i mitt liv! Han tänker fortfarande tankar jag inte kan tänka själv, vi skrattar fortfarande ihop varje dag, och tillsammans med hundarna och våra föräldrar är vi en fin familj.

Grattis om du är singel! Och grattis också om du har hittat någon som Sam att vara med!

Den viktigaste kvaliteten hos en partner är att hen är snäll. Är hen inte snäll så spelar det ingen roll hur många andra goda kvaliteter hen har. Snäll trumfar allt! Sam är snäll. Och – tro’t eller ej – jag med. Så vi har det fint tillsammans!

 

*Jag avskyr den klyschiga termen “starka kvinnor” nästan lika starkt som “carpe diem”. Min erfarenhet är att de flesta kvinnor är ungefär lika starka, vi har bara olika kunskap och förmåga att använda styrkan. Termen “stark kvinna” är inte bara klyschig, den är också väldigt bred. Den går att uttolka på många sätt. “Stark kvinna” kan vara en synonym för en kvinna som beter sig som män alltid har gjort. Eller bara en kvinna som inte är undfallande. Eller en kvinna med ledaregenskaper, eller en kvinna med adhd, eller en kvinna som är modig. Så överlag en ganska intetsägande – eller allomfattande – benämning. I vilket fall otydlig.

Vi får jobba ihop också! Här i Bologna i mars i år.

 

Läs också:  Min dag hittills komplett med sopkrasch och risottohaveri

 

In English: Me and Sam’s backstory.

4 1 röst
Betyg på inlägget
5 Kommentarer
nyaste
äldsta flest röster
Inbäddade återkopplingar
Visa alla kommentarer
Helen

Vilken fin historia. Jag träffade min kille på en rätt blöt midsommarfest i Malmö. Jag var nysingel och bitter, han var nysingel och inte lika bitter. Jag raggade på hans kompis, men det blev så att vi ringdes, tog en middag och kom fram till att vi hade rätt roligt. Vi bestämde rätt snart att vårt förhållande var så länge det var kul, vi sågs så ofta vi kunde och sedan flyttade vi ihop. Nu har vi varit tillsammans i 17 år. Och ja, det är fortfarande kul. Livet har sina uppförsbackar och ibland är det svår motvind men vi… Läs mer »

Moa

Vad fint och klokt och vettigt skrivet. Gäller alla ämnen ovan 🙂 I brist på bättre ord, du är så jäkla cool Kicki!

Maria

Jag vill träffa någon. Tycker också viktigt att han är snäll och har humor. Gilla natur och djur och resor. Och lugn får han gärna vara. Härligt att ni har det så bra tillsammans. Kram.

Kicki Norman
Chefredaktör för magasinen Daisy Beauty och Daisy Beauty Professional samt för daisybeauty.com och daisybeautyprofessional.com. Se skönhetsbranschen med mina kritiskt granskande ögon, följ med mig på pressvisningar för spännande kosmetikanyheter och förenas med mig i förundran över och kärlek till beauty!

Mest lästa

2
0
Kommentera och berätta gärna!x
()
x