Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Gud ske pris för min hopfällbara lupp. Hur skulle jag annars se myrskriften på etiketten?
Är skönhetsredaktörandet att sippa champagne och bära hem välfyllda produktpåsar? Oh no. Det är en liten, rolig del – mesta tiden går åt till mer handfast arbete. Förmiddagen tillbringades i en mörk källare med att tvätta mascaraborstar och putsa hylsor. Håller nämligen på att bena upp årets mascaradjungel för amelias räkning. Först: hitta alla testprotokoll för senaste året. Sedan, inventera förråden samt mejla agenter/distributörer/presskontakter för att få in de produkter som fattas – och ange ett pessimistiskt “behöver produkt senast”-datum. Posten är nämligen inte längre att lita på.
I jobbet ingår att noga anteckna info om varje produkt som plåtats (lika bra att göra det direkt), inklusive produktmängd. Då blir det tydligt att en mascara för en trehundring som ger dig 14 ml faktiskt kostar detsamma som budgetköpet för 149 – som innehåller 7 ml. Förutsatt att du har trehundra att köpa mascara för, förstås. Är lyx bättre än budget? Nej, inte alltid. Inte enligt amelias kritiska testare, i alla fall.
Det där med “info om varje produkt”. Jag sparar inte alltid mascarornas kartonnag där mängd och inci står. Vissa hylsor har alla uppgifter, på andra står mängden på hylsans botten. Min favorit (not) är när info finns på en mikroskopisk klisterlapp. Men neeeeej – man upptäcker att lappen är en förtäckt broschyr. Av hal plastfolie. I mikro-format. Det jag behöver veta verkar finnas på sida 2 eller 3. Man ska alltså bläddra i något som är cirka 7 mm i omkrets. Pill pill pill, med mina korta och usla naglar? Och att försöka läsa myggskrift efter fyllda 40?
Förr kollade vi bildskärpan på alla diabilder med lupp. I dessa datoriserade tider är det nog enbart frimärkssamlare som använder lupp (ett litet förstoringsglas, typ). Frimärkssamlare, och så jag. För i mitt jobbkit ingår numera en spetsig pincett samt säkerhetsnål att pilla upp etiketter med. Samt en hopfällbar lupp för att läsa den minsta etikett. I höst kommer mitt ameliajobb om hur man får bussnygga fransar med höstens bästa mascaror OCH där står både mängd och pris. För den här tanten har en lupp.
Man undrar lite vem som tyckte att det var en bra idé att skriva någonting på den lilla klisterlappen. Är ju knappt att själva lappen syns pga så liten. Det här med att öppna lappar för att hitta info gillar jag inte heller. Går ju aldrig stänga lapparna igen och irriterande att ha dem öppnade.
Jag måste verkligen skaffa mig en lupp. Just nu tar jag bilder med telefonen, för att förstora upp i hopp om att kunna läsa något. Myggskrift efter 40 är omöjligt.
Telefon – har jag inte tänkt på. Smart (problemet är bara att jag får så många bilder i telefonen som jag inte tittar på, det blir bara bild-junk). Du ser ju – jag kör till och med med anteckningsblock 😉
EU-regler. Men visst är det irriterande! Om bara alla webbshoppar kompletterade sina säljtexter med inci och mängd…
Ja det är extremt irriterande och jag tycker tyvärr förvånansvärt få webshoppar har kompletterat sin säljtext med inci
Man undrar lite vem som tyckte att det var en bra idé att skriva någonting på den lilla klisterlappen. Är ju knappt att själva lappen syns pga så liten. Det här med att öppna lappar för att hitta info gillar jag inte heller. Går ju aldrig stänga lapparna igen och irriterande att ha dem öppnade.
Men vad smart! Jag behöver också en lupp. Jag gör som Hilde och tar bilder med telefonen.
Jag måste verkligen skaffa mig en lupp. Just nu tar jag bilder med telefonen, för att förstora upp i hopp om att kunna läsa något. Myggskrift efter 40 är omöjligt.
Telefon – har jag inte tänkt på. Smart (problemet är bara att jag får så många bilder i telefonen som jag inte tittar på, det blir bara bild-junk). Du ser ju – jag kör till och med med anteckningsblock 😉