Acne- Då och nu. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om min hud, låt säga från att jag var 18 år och fram till i dag. Jag är inte utbildad Hudterapeut eller Läkare, men jag kan dela med mig av mina erfarenheter när det kommer till Acne. Vi kan börja med att slå hål på myten om Acne.
Acne är inte för att man är smutsig eller att man aldrig tvättar sig. Om du inte tvättar dina sminkborstar så kan du få någon finne eller likannde. Men du kommer inte få den acne jag kommer skriva om. Du ska inte tvätta sönder ditt ansikte, acnen kommer inte försvinna bara för att du tvättar ansiktet 3 ggr om dagen. NU kör vi en story time.
Vi kan börja med lite historia ang min hud, ni som inte läst min gamla blogg vet ju inte hur min hud varit.
När jag var ca 18 år så fick jag väldigt svår acne i ansiktet. Jag hade som inkapslade bölder över huden. Jag gick självklart till ungefär ALLA hudsalonger i Jönköping, testade olika behandlingar, samt olika hudvårdsmärken mm. Men inget hjälpte!! Jag beslöt mig för att gå till Vårdcentralen för att få en remiss upp till hud, för visst var jag en patient för hud?
Nej Sofie-Charlott, du har inte så mycket Acne, du ska få lite antibiotika som du kan käka. Tycker nog att dom borde sagt så här i stället ”Du kommer inte se någon skillnad, men vi skriver ut detta till dej bara för att vi inte vill skicka upp dig till hud”. Jag var frustrerad som F*n över att jag inte fick komma upp till hud, jag visste att jag var rätt patient för att få hjälp. Jag ringde, jag tjatade, jag var arg, jag var en rätt påstridig patient. Jag fick nästan känslan av att den läkare jag gick till bara hade bestämt sig för att mina ”tonårsfinnar” inte skulle ha någon hjälp. Jag förklarade 100000 ggr att detta inte var något jag haft i tonåren utan fått nu som 18 åring. Men icke, han hade bestämt sig. Så en dag bad jag han dra åt h*lvete. Detta är inget jag rekommenderar att göra till någon. Men för mig rann bägaren över, jag visste att det var något med min kropp som inte riktigt ville sammarbeta och att detta inte huxflux skulle gå över av sig själv.
Jag gick med detta i ca 3 år och hade nästan börjat acceptera att jag skulle ha det så här. Kan tillägga att detta inte bara var utseendemässigt jobbigt, utan även fysikst. Det gjorde fruktansvärt ont i huden av denna acne.
En dag så nämner en avlägsen skolkompis att hon hade haft acne, hon tipsade om en hudläkare som hade egen mottagning här i Jönköping. Nu kanske ni tror att jag inte visste vad Google var när jag var 18 och inte hade sökt på hudläkare i jönköping. Men Jag var så insnöad på att Vårdcentralen är dom ända som kan hjälpa mig, punk och slut.
Men efter hennes tips så ringde jag till denna kvinnliga läkare (som fortfarande är min hudläkare). Fick en tid, hon tittade på mig några minuter, sen sa hon att hon ville ge mig Roaccutan. Jag gjorde leverprover och gravtest (som man gör kontinuerligt under tiden man äter Roaccutan). Ni som vet vad Roaccutan är vet att denna medicinen tar man inte för skoj skull, utan den är väldigt stark och kroppen tar lite stryk. Men jag var lycklig.
Ena sidan av ansiktet. Jag hade på andra sidan samt i pannan också.
Roaccutan har en hel bunt med A4 papper du ska läsa igenom innan du börjar med den. Den ger alla möjliga biverkningar och man funderade någon extra gång på om man verkligen skulle äta denna medicin. Men jag var fast besluten på att bli av med denna acne, för det gjorde så ont. Jag åt medicinen i ca 9 månader. Man trappar in den och man trappar ut den, mycket viktigt. Biverkningar jag hade (mycket individuellt) var att hud och slemhinnor var mycket torra. Jag fick mycket näsblod, ögonen var super torra, huden flagnade och läpparna fick som små sår för att dom sprack av torrhet. Jag var väldigt känslig i humöret, var nästan som att jag hade PMS i 9 månader. En del är starkt emot denna medicin, jag kan inte svara för vad som är bäst för dej. men för mig så var medicinen det bästa. Succesivt så försvann acnen och jag kunde börja trappa ner medicinen och sen helt sluta med den. Jag var riktigt nära på att skicka en bild till den läkaren som jobbade på vårdcentralen för att visa hur bra hud jag fått, genom rätt läkarvård.
Idag har jag inte någon acne överhuvudtaget, jag kan få någon liten så där sporadiskt vid PMS, men inte mera.
Efter acnen så har jag fått ärr på kinderna, stör mig inte nämnvärt. Funderar på att göra microneedling någon gång detta året. Men inte för att jag mår dåligt över mina ärr, dom gör inte ont.
Som jag nämnde tidigare så är en del emot denna medicin väldigt mycket. Dom hävdar att man förstör den naturliga talgproduktionen och att man kan få bestående men efter att man ätit denna medicin. Jag är inte utbildad läkare så jag kan inte tala emot det eller tala för att det inte är så. Men om du har fått erbjudandet om att äta Roaccutan så ställ alla miljoner frågor till läkaren. Dom har alla svar, jag valde att lita på min läkare. Det är inte vem som helst som får skriva ut medicinen ( Vad jag fick höra då). Så dom som skriver ut den ska ha så pass mycket kunskap att dom kan svara på alla frågor. Jag kan med MITT facit i hand säga att jag litade till 100 % på min läkare och jag ångrar inte en sekund att jag åt medicinen. Men jag tänkte över det mycket noga innan jag började.
Hoppas detta var till någon hjälp, eller kanke bara lite intressant läsning. Jag kommer skriva om Perioal Dermatit lite längre fram. Men jag delar upp det i två inlägg, annars hade ni fått lägga en halv dag på att läsa.
Perioal Dermatit är något jag minns lite mera i detlaj då det varit i nutid. Acnen var rätt många år sedan så jag har lite svårt att minnas mina exakta känslor kring Acnen.
Ha en fin dag 🙂
Jag har själv aldrig lidit av acne, men jag tror att ett sånt här inlägg kan vara till stor hjälp för dem som gör det. Tummen upp!
Hej 🙂 Tack för respons. Jag tror också att det kan vara bra att visa. Dels att man visar att alla kan få Acne, men också att det går att bli av med, sen hur man blir av med är individuellt 🙂