Jag har varit både nedstämd och upprymd de här dagarna i Almedalen. Nedstämd för att det här är det allra sista jag göra för Rättviseförmedlingen och därför mister jag mitt vardagliga umgänge med en handfull personer som kommit att bli otroligt viktiga och betydelsefulla för mig. Upprymd för att snart börjar mitt nya liv på riktigt – nu har jag bara två jobb att sköta och det ska jag nog klara. Men allra mest har jag varit arg. Fly förbannad för att nazister tillåts störa en demokratisk folkfest, skrämma folk såpass mycket att de inte vågar vara på plats. Själv rundade jag ett hörn och gick i princip in i en grupp med sju vitklädda nazister och jag blev fan livrädd. Försökte att inte visa något, fortsatte gå, men med hjärtat i halsgropen. Fy fan för att jag och andra ska behöva gå omkring och vara rädda på det viset. Jag har också varit arg för att jag inte uppfattar att ”etablissemanget” visar sitt stöd så öppet som jag tycker att de borde. Jag var på ett antirasistiskt mingel på onsdagskvällen och då blev vi instängda plötsligt, för att det fanns nazister utanför som verkade vilja komma in och störa. Jag skulle vilja se en mänsklig mur av kostymklädda roséminglare som protesterar mot rasisterna.
Bästa baren alla kategorier är alltid Bolagets bar. Oavsett hur mycket folk det är finns det alltid plats – och supergoda drinkar. Är du i Visby någon annan gång det är fint väder ska du definitivt hänga på Bolagets uteservering.
Vi fick in den här artikeln i Aftonbladet (både webb och papper) och fick ut vårt budskap ganska mycket. Det kändes bra. Det är så viktigt, särskilt i dessa tider, att prata om mer än bara skevheter vad gäller kön.
Måste ha varit Rättviseförmedlingens fest på Surfers på tisdagskvällen. Inte nog med att Sverige vann sin åttondelsfinal – festen var grym! Jag drack världens godaste drinkar, mina kollegor spelade superbra musik och jag såg ut ungefär så här:
Sminket är samma gulblå som jag körde inför Mexiko (det funkade ju!) men med min poppiga Dior Lip Lacquer i Disco Dior.
Det är ju ändå denna, som togs på mig och mina kollegor på Rättviseförmedlingen, direkt efter att vi släppte rapporten Rättvisaren 2018 del 1. Så tacksam för att jag fått vara en del av detta fantastiska gäng:
Det finns två olika sminkningar som tävlar om Tinas bästa matchning på Almedalen.
Nummer ett är den jag gjorde på onsdagen, då vi släppte rapporten. Jag passade på att matcha smink med naglar. As you do.
Och så denna, från torsdagen (i dag när detta skrivs) då jag presenterade rapporten på ett seminarium och såg till att ha en klänning samt ögon i nästan samma nyans:
Ja, nu har jag kommit i princip halvvägs. Nästa del i berättelsen kommer i morgon – det gäller att sprida ut det göttiga!
Alltså, nu MÅSTE du ha den blå-gula sminkningen imorgon också!
JAG VET!!
Hur kunde vi förlora när du hade tur-makeupen på?! Jag fattar fortfarande inte vad som hände.
Haha, nej jag har i alla fall gjort mitt!!