Noll, nada, nothing. Jag har varit rent ut sagt USEL på att ta hand om min hud under de fyra-fem dagar jag var i Almedalen. Så det var kanske inte så konstigt att jag glömde själva bokstaven H i min Almedalensummering del 1. Jag har inte tänkt på huden så mycket. Dels hade jag micellärvatten med mig för sminkborttagning, men inga bomullsrondeller. Så flera dagar tog jag toapapper. Jag har dock använt en nattkräm varje natt, och solskydd i ansiktet varje dag. Så helt katastrofalt har det inte varit. Men ändå.
Vilka hjältar! Inte bara att de ställde sig som en mänsklig mur när NMR försökte störa Annie Lööfs tal, flera besökare har berättat om hur de fått stöd av KRIS, Kriminellas revansch i samhället. De utsågs till både ”Snällast i Almedalen” och ”Hetast i Almedalen”. Heja KRIS!
Vi har redan tidigare konstaterat att gult inte är fult så det har fått dominera, även om jag valde en röd klänning på själva rapportdagen. Det är min powerklänning. Jag hade dock på festdagen en fin och färgglad klänning som jag köpt på rean på Desigual, den visade dock väldigt mycket cleavage så jag var oerhört lycklig över min behå.
Alla halvt överhörda, uppsnappade samtal som du hör överallt i Almedalen. Det är förvånansvärt hur folk kan vara så omedvetna att de säger hemligheter/konstigheter/rasistiska saker mitt bland många andra människor. Eller så gör de det med flit, jag vet inte.
Ja, jag var ju i Almedalen för att släppa en rapport så den slipper ni inte undan. Här kan ni läsa mer om den. Jag är mest förvånad över den syn på svenskar med utomnordisk bakgrund som blev tydlig under paneldiskussionen efter att Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz hade presenterat rapporten. Enligt någon/några höga mediechefers uttalanden verkade det som om de tror att alla personer i den gruppen både saknar pengar och bor i fattiga förortsområden. Här är en av dem intervjuad i webb-tv, titta och bedöm själva vad ni tycker.
Dels hade Rättviseförmedlingen ett seminarium i anslutning till rapportsläppet i Dagens Medias tält. Men jag var med på ett seminarium som Fanzingo och Svenska journalistförbundet arrangerade. Där presenterade jag rapporten igen, men för en ny publik. Roligast av allt var faktiskt att min man satt i publiken och lyssnade. Han har aldrig hört mig prata offentligt, tror jag.
Har ni aldrig varit i Botaniska trädgården i Visby ska ni definitivt ge det ett försök. Det är en väldigt vacker trädgård, rofyllt. Och under Almedalsveckan en lugn oas jämfört med resten av stan.
Sminkningen som jag gjorde inför matchen mot Mexiko upprepades när Sverige slog ut Schweiz så den verkar ha magiska egenskaper.