Familj: Maken Johan Kleberg, en dotter och två söner
Yrke: Journalist, företagare
Bor: Stockholm
Att ge upp är inget alternativ för Ebba Kleberg von Sydow. Med envishet och en obeveklig tro på sig själv erövrade hon både mannen och karriären. Hör hennes berättelse om en uppväxt präglad av arbetsmoral, om de stormiga åren på Vecko-Revyn och varför en utmaning ibland är den bästa motivationen.
Definitionen av galenskap är att göra samma sak gång på gång, men förvänta sig ett annat resultat, menade Albert Einstein. Han må ha varit briljant på andra sätt men vad gäller galenskapen hade han fel. I alla fall om du frågar Ebba Kleberg von Sydow.
För henne tycks definitionen av galenskap snarare vara att kasta in handduken innan man har uppnått önskat resultat.
”Ett nej kan trigga mig enormt mycket”, säger hon.
Det finns många exempel på när det har varit nödvändigt och också gynnsamt. Som när den före detta tv-recensenten blev bjuden på bröllop och fick en TV4-chef till bordet.
”Jag satt och recenserade TV4:s innehåll och tyckte saker om det. Han var kul, smart, snygg, snabb, en tyckare, rolig – allt det där som jag uppskattar. Samtalet flöt på och kvällen var otroligt trevlig!” minns Ebba.
Men den kvicktänkte och intelligente mannen försvann efter middagen. Så Ebba plockade fram sin inre Sherlock Holmes, letade fram hans mejladress och gav sig ut på jakt. Det började med en lunch under någon slags jobbförevändning. Sedan en branschfest som firade Sveriges sexigaste kvinnor där Ebba så klart var med på listan. Kanske skulle andras uppskattning av henne kunna få fart på den småtröge mannens känslor?
”Han var väldigt svårfångad och jag fick verkligen uppvakta honom! Jag fick komma med svepskäl för att ses. Jag har ett genuint självförtroende om vad jag kan och vad jag har att erbjuda. Som tur var för honom så förstod han det också till slut.”
Det är fortfarande lite otydligt exakt när Johan Kleberg insåg sin stora lycka och inledde ett förhållande med Ebba von Sydow. Eller rättare sagt så är det otydligt för Ebba exakt när de blev ihop.
”Johan var lite oklar. Det var sena svar på sms, ibland svarade han inte alls. Jag ville ha svart på vitt ’är vi tillsammans eller inte?’, han var mer luddig. Men han spelade inte spel, det är bara sådan han är.”
Gillar du en utmaning?
”Det får inte vara för lätt! Det är som det här med frågesport. Jag har ju tävlat i ’Alla mot alla’. Men jag är ingen quiz-galning, jag är en vanlig människa, så varför utsätter jag mig för det? Jag är nog för nyfiken för att låta bli.”
Är uppvaktningen av din man den längsta rekryteringsprocess du har varit inne i?
”Ja, det är det kanske.”
Vet han om att det var så här det gick till när ni blev ihop?
”Det tror jag inte. Men vi får väl läsa Daisy Beauty när den kommer ut och ha den som diskussionsunderlag i familjen.”
Uthålligheten, arbetsmoralen och målmedvetenheten har hon med sig hemifrån. Hon växte upp i Göteborgs burgna stadsdel Örgryte med en mamma som var läkare och en pappa som var skeppsmäklare. Hon säger att det inte var någon lyxig borgartillvaro och nej, det nobelt klingande efternamnet till trots så är hon inte adlig.
Hennes egen bild av uppväxten är att den var odramatisk och okomplicerad.
”För mig är Örgryte en småstad. Mammas moster bodde granne med oss, alla känner alla – det är småstadskänsla. Det är en bubbla på ett sätt. Det var väldigt skönt!”
Hon har i flera intervjuer understrukit att hon kommer från en familj där arbete har varit väldigt viktigt. Som ung följde hon med sin mamma till jobbet på en vårdcentral och gjorde läxorna i fikarummet. Hon har själv varit en duktig flicka som gjorde skoltidning och satt i elevrådet.
”Möjligen är det ett problem, har jag tänkt många gånger. Jag är alldeles för otraumatiserad. Jag var duktig i skolan, det var ett tryggt ställe att växa upp på. Så jag har fått hitta ett annat driv än revansch, som ju många andra drivs av.”
Tryggheten och närheten i familjen har gjort att hon står stadigt när det blåser. Som under stormen när hon för 20 år sedan började som chefredaktör på Vecko-Revyn.
På kort tid slutade flera medarbetare och branschmedia målade upp en massflytt från arbetsplatsen på grund av ett hårt, närmast tyranniskt styre. Den naturliga personalomsättning som ofta sker vid nytt ledarskap skapade rubriker om ”Ebbas skräckvälde”.
”Nu kan jag skratta åt det men när det hände var det så klart jobbigt. Jag bröt ihop, jag grät, jag svor, jag kände mig värdelös och frustrerad – i flera veckor. Sådant kan få dig att vilja göra något annat men jag tog det som en av livets många läxor: Om du går upp som en sol så längtar folk efter att du ska komma ner som en pannkaka. Det finns en dramaturgi i det.”
Var hämtade du kraft när du mådde som sämst?
”Från mamma och pappa. Familjen är ett viktigt stöd för mig, vi är väldigt nära, och de hejade ju på mig. Det är viktigt att ha en hejaklack!”
Hur var det att jobba på Vecko-Revyn?
”Jag kände att ’Jag ska visa dem min vision’. Det kliade i mig av vad jag ville göra av produkten. Jag var själv i målgruppen och jag tog bort allt om bantning – det kändes viktigt för mig och det är jag stolt över. Sedan fick jag tidningen att gå med vinst.”
Hur är det att jobba med dig?
”Jag är dålig på AW. Jag är rak och jag vill vara maximalt effektiv och det varnar jag alltid för när jag börjar jobba med någon. Det hade jag varnat för på Vecko-Revyn också. Det borde finnas plats för ett brett spektrum av personligheter på en arbetsplats.”
Idag jobbar hon i mindre team, en typ av organisation som hon menar passar henne bättre. Hon poddar om kungligheter med Titti Schultz, pratar mode i olika format med ”Säker stil”-parhästen Emilia de Poret och driver två företag med maken Johan Kleberg: Bookbinder’s design, känt för sina exklusiva anteckningsböcker och anrika hantverksföretaget Insjöns väveri.
Ebba sköter förstås företagens sociala medier, men också mycket annat. Kvällen – eller natten – innan Daisy Beautys fotografering landade hon 01.00 efter en familjesemester på Mallorca och en flygförsening. Efter vår fotografering ska hon hem och baka 400 ryttarkakor för att senare samma kväll köra bil i fem timmar till Dalarna och väveriets sommarkafé.
”Jag vill i den mån det går hinna med allt som är roligt och då blir det så! Jag kanske borde ha prioriterat bort något men jag kände att ’det kan nog gå’. Det kan verka omänskligt, men det är också mycket jag inte hinner med och har valt bort. Jag är inte så social, jag har prioriterat bort tjejmiddagar.”
Ryttarkakorna blev lyckade – knäckiga, sega och lite salta, säger Ebba när vi långt senare pratas vid igen. De togs väl emot av kafégästerna.
Ordet ”ryttarkakor” har något aristrokratiskt över sig och det passar Ebba Kleberg von Sydows sätt att tala. Hon talar korrekt och artikulerar väl. Hon är en av få människor som säger ”någonsin” istället för ”nånsin”, varje bokstav uttalas.
Kvinnan som i början av sin karriär blev känd för att skriva väldigt talspråkligt, talar paradoxalt nog väldigt skriftspråkligt.
”Man gör sig förstådd, det är bra med tydlighet. Och jag måste kompensera för min man – han sluddrar till den grad att vi i familjen knappt hör vad han säger. Det är ju synd när han säger så många bra saker.”
Vad är roligast med att jobba med sin man?
”Om man som jag älskar sitt jobb så får man mycket mer tid ihop!”
Pratar ni mest bara jobb hemma?
”Ja… Vad pratar andra par om? De kan väl inte bara prata barn hela tiden? Eller?”
Är du fortfarande kär?
”Det är jag verkligen, fortfarande! Det är väldigt härligt att känna. Jag blir så imponerad av honom, han är så smart. Så smart! Smart! Jag kan fortfarande bli överraskad av honom och jag hoppas att jag överraskar honom också! Det gör jag nog – jag överraskar mig själv ibland, haha!”
Vill du ha fler skönhetstips från Ebba? Sådana hittar du här!
Intervjun har tidigare varit publicerad i Daisy Beauty 4/2024.