“SVT bör klargöra att billiga bilar rullar lika bra i stadstrafik som dyra”
Igår sändes första delen i SVT-serien "Sanningen om hudvård" och kritiken bland skönhetsfantaster är inte nådig. "Kan inte public service också göra tv-program om att man får samma resultat med billiga whiskysorter som med dyra?" undrar skönhetsintresserade facebookgruppen Friends of Daisy Beauty med studie- och yrkesvägledaren Jenny Ivarsson, 56, från Kalix i spetsen.
Efter att SVT har börjat sända sin dokumentärserie "Sanningen om hudvård" så svämmar trådar och kommentarsfält på nätet över om att det är bara blaj med de flesta skönhetsprodukter.
Jaha. Ja, "det går ju precis lika bra med selleri" finns det ju ett talesätt som säger.
Det är väldigt bra att public service vill granska hudvårdsindustrin, som ofta är vidlyftig i sina löften och använder missvisande marknadsföring. Men "Sanningen om hudvård" sviktar i sitt löfte. Det finns flera faktorer som gör att sanningen kanske inte är så sann som den utger sig för att vara:
- Den undersöker produkter på ett sätt som inte är tillräckligt vetenskapligt för att kunna uttala sig om effekten, enligt en svensk docent i experimentell dermatologi i gruppen.
- Retinol jämförs med fett och fukt, trots att dessa ämnen har helt olika funktioner i hudvård.
- Johanna Gillbro, som har eget hudvårdsmärke utan de ingredienser som undersöks (retinol och peptider), används som en oberoende expert.
- Testpersoner i dokumentären får använda retinol morgon och kväll, med rodnad och fjällning som följd, trots att alla experter vet att huden behöver vänja sig vid den kraftfulla antioxidanten och den därför till en början endast ska användas varannan dag.
- Effekten av retinol mäts efter åtta veckor, trots att den ofta visar god effekt först efter tre månader.
- Produkter testas för effekter varumärket själv inte påstår att produkten ska ge.
Är det här "sanningen" om hudvård? Är det inte snarare åsikter om hudvård? Den enda slutsatsen en tittare egentligen kan dra utifrån SVT-serien erbjuder är att återfuktad hud ser yngre ut än uttorkad, och allt utöver fukt och fett är så kallade "add-ons"; det lilla extra. Det är ett faktum som hela hudvårdsbranschen, liksom vi hudvårdsintresserade konsumenter, redan känner till och pratar om. SVT slår fast fastslagen kunskap, vilket knappast är värt 58 minuter. Jag hoppas kommande avsnitt levererar bättre.
Och framför allt missar dokumentären vad hudvård också kan vara, utöver den effekten den faktiskt kan ge på huden: egenvård.
Jag är i yrkeslivet. Jag är fru, mamma, mormor, vän, dotter och syster. Jag kommer att fortsätta att greja på i mitt badrum för mig själv i mina stunder med egentid och det med produkter av olika prisklass. För mig är kosmetik en upplevelse inom området egenvård som fyller mig med bra energi.
När jag tar mig tid att sköta om mig själv så visar jag både mig själv och min omgivning att både min tid och jag själv är viktiga. Hudvårdsritualen är egentid och meditation på samma gång. Ibland får den mig till och med att se piggare ut, eller mer som "mig själv", och det mår jag bra av.
Jag tycker det är intressant att SVT hoppar på en bransch inom ett område som många uppskattar med budskapet är att detta specialintresse och dessa produkter egentligen inte "behövs". Det finns ju en hel del andra saker i livet som inte heller "behövs".
Kan inte public service också göra tv-program om att billiga bilar rullar lika bra i stadstrafik som dyra? Ett program om att man får samma resultat (…) med billiga whiskysorter som med dyra? Två datorer med exakt samma prestanda kan upplevas väldigt olika av användaren – ska inte SVT lyfta denna it-branschhemlighet?
Varför ska endast kvinnligt kodade intressen granskas och omintetgöras? Varför kan inte även män ses som lurade och korkade när de tror att manligt kodade trendintresset mikrobryggt öl är värt fyrdubbla priset mot vad en vanlig Norrlands guld kostar? Fyllan är ju så att säga densamma.
För nej, jag är inte korkad. Och ja, jag tycker det är kul med olika produkter. Det betyder inte att jag är ytlig eller en omedveten konsument. Snarare lever jag ett mycket både naturligt och jordnära liv, jämfört med många andra, och har också förmågan att ifrågasätta. Det är absolut bra med upplysning och fakta och ett kritiskt konsumenttänkande. Men om en "dokumentär" i själva verket tar ställning mot estetik, hobbies och intressen, var hamnar vi då?
Vi vet redan att en billig tapet funkar lika bra som en dyr, och ändå kan vi välja den dyrare tapeten när den bättre passar vår estetik och vårt inredningsintresse. Det tycker jag SVT borde göra en dokumentär om!
