… det vill säga doftar noll, de nada. zilch och absolut ingenting. Men Oceans Swirl och Bayside Calm är säkert bättre? Näsan tvärvägrar och säger bara “samma lika”. Så snart jag är hemma öppnar jag det tunga artilleriet: Serge Lutens Fumerie Turque: en fullkomlig orgie i rökig vedbrasa och läder. Näsan bara rycker på axlarna och viskar att min handled doftar luft.
Den andra av dagens tre besvikelser är lite pinsam:
“Du har en leverans från Hermes” tjatar Postnord och ber mig om leveransspecifikation (till lägenhetsdörr, eller paketcentral i Bortre Långtbortistan). Appen funkar ibland, men oftast inte. I förrgår var en “inte”-dag, men lyckas ändå dirigera paketet hem. Hermès, jag tackar – men varför skickar franskt parfymföretag från England? I dag kom ingen orange lyxlåda – utan ett gäng torra dahliaknölar som brittisk handelsträdgård skickat med speditionsföretaget Hermes, de grekiska gudarnas snabbfotade budbärare…
Men avundas mig framemot augusti, för då bär jag hem stora dahliabuketter från kollo!
Förr var Retail Therapy min devis i deppiga tider. Nu praktiserar jag “ett plagg in, minst tre ut” men är rätt kär i en Joanna Ortiz-klänning från HM.se pga 1/ inte svart 2/underbart mönster 3/ delvis återanvänd polyester och 4/ lyssna: 499 kr för en megacool klänning som verkar kosta det fyrdubbla.
Jag gillar rymligt, satsar på L, får hem ett TÄLT. ÄR jag teskedsgumman, ellä? Lämnar tillbaka, köper M, får ett marginellt mindre tält. Ja ja, 172 cm tant på dryga 65 pannor räknas tydligen som Small nuförtin (trots att jag jobbar på armlängds avstånd från kylskåpet).
I morgon är en annan dag.
Då är vi två med god smak! Jag älskar vidden och tygets tyngd (men saknar fickor i sidsömmarna). Hoppas hoppas jag lyckas med dahliorna – det blir ett experiment!
Jag har också klänningen, nu är jag en storlek 52 men den är tält på mig också i storlek L – om det är nån tröst 🙂 Och lång ! Jättelång. Men dahliorna ? Drömmiga.