Recension
Blogginlägg
Därför behöver du inte köpa Louis Vuittons parfymer
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Louis Vuitton gjorde sju “non gender”-parfymer förra året. Väskmakare, bliv vid din läst, säger jag.
Louis Vuttion har gjort nya, moderna non gender-dofter. Har jag hört. För parfymerna har inte gjort mycket väsen av sig. PR:en har varit nästan obefintlig och snacket om produkterna likaså. Och nu när jag har testat dem förstår jag varför.
Det finns sju dofter: Rose de Vents (blommig), Turbulences (floriental), Dans la Peau (läder), Apogée (blommig), Contre Moi (floriental), Matière Noire (orientalisk trädoft) och Mille feux (också läderdoft). Om du tittar på doftkategorierna parfymerna placeras i så kan du luras att tro att de är pompösa, kraftfulla och väldigt MYCKET. Tror du det kommer du att bli lika underväldigad som jag blev.
En av de bättre är rosdoften Rose de Vents, men den är trots sina goda kvaliteter inte bättre än andra rosdofter. (Le Labo Baie Rose 26 är exempelvis finare och kostar mindre.) Faktum är att de flesta av Louis Vuitton-parfymerna doftar som en utspädd version av någon annan parfym. Ska jag vara spetsig så håller de kvalitet som Marc Jacobs splashar (som används som rumsdoft på gästtoaletten hos mig). Och när en parfym kostar 200 Euro vill du ju ha något som känns åtminstone tillstymmelse till speciellt.
Jubileum är populära; det ger företag en legitim anledning att göra extra PR och ta fram promotion-material och sälja lite mer. Det går alltid att uppfinna ett jubileum, exempelvis 100 år sedan grundaren föddes eller dog, 700 dagar sedan en butik öppnade eller 100000 sålda nånting i världen. Värt att fira, eller hur? Merförsäljning! Louis Vuitton firar någon av dessa, eller alla, eller möjligen något annat, på Le Bon Marché och ger just nu kunden ett fint LV-etui i läder på köpet med sin parfym. Jag ville verkligen ha ett* och jag ville därför verkligen köpa en parfym.
Den jag tyckte bäst om var Matière Noire så jag pyschade på den och tänkte spankulera runt i varuhuset en stund för att se hur den satt och framför allt hur den kändes när toppnoterna hade dunstat. Så jag snubblade in till Shu Uemura, som har betydligt mer hudvård i Frankrike än i Storbritannien, och testade metalliska krämögonskuggor, cushion foundations och pratade Proxylane**-procent i lyxhudvård. Frågar du mig tog det en kvart. Frågar du min kompis Dior–Emélie, som (motvilligt?) var med på min konkurrentexpedition, så tog det kanske närmare en halvtimme. Och på de femton trettio minuterna försvann den till en början ganska kraftfulla Louis Vuitton-doften nästan helt – ungefär fem-tio procent av originaldoften fanns kvar på huden. Så det blev inget köp för mig. Jag kan ju inte lägga 200 Euro på ett etui till en parfym jag inte vill ha***!
Så nu har jag sparat 200 Euro åt dig. Fundera över vad du istället vill göra för pengarna! Själv köpte jag en grön hatt. (Dior-utställningens fel.)
*Du ser! Jubileum funkar!
**Proxylane är en L’Oréal-patenterad ingrediens som dök upp i Lancômes produkter 2006. Det är en variant av sockerprotein som ska stimulerar glukosaminglukaner (GAG), molekyler som hjälper huden att minska fuktförlust. Shu Uemura är L’Oréal-ägt.
***Eller?
In English: Not a fan of the 2016 Louis Vuitton fragrances.
Min gissning är att LV-dofterna är nedskruvade i volymen för att tilltala den asiatiska marknaden. Med tanke på allt tissel och tassel inför lanseringen är resultatet ett präktigt antiklimax. Å andra sidan tror jag inte att LV ser parfymerlanseringen som annat än en novelty för redan trogna kunder.
Det låter rimligt, det du säger. Trist ändå! Jag ville ju så gärna ha etuiet 🙂