Lera som lera? Njaäe, inte riktigt. Nordafrika har rassul-leran som är rik på mineraler som kalcium, magnesium och kalium och anses ha rengörande egenskaper. Fransk havslera är också mineral- och näringsrik, och sägs göra huden ren och klar. Brasiliens gröna vulkanlera balanserar talgproduktionen och motverkar tilltäppta porer. Termallera från Spanien är smockfull av mineraler som spårämnen som huden älskar.
Och det japanska vita kolet? Lär rengöra och balansera huden. I masken finns också en dos exfolierande papayaenzym som ger lyster, och en svag doft av bergamott och eucalyptus. Den duo gick min näsa helt förbi.
Verktygen? Applåder! Det är inte bra att maffa ner fingrarna i en burk ansiktsmask, sedan glömma bort den i ett fuktigt badrum oen månad eller två. Nej, jag gillar att det formade borsthuvudet är kort nog att kunna skopa upp en portion lermask – och fördela lerkrämen i ett jämnt lager över ansiktet. Den lilla plastspateln känns faktiskt helt överflödig.
15 minuter senare är masken torr (just det gillar jag inte alls) och halvstel. Men si, sdå fuktar jag den lilla våffelvävda tvättduken, blöter upp och sveper bort lermasken. Duken flyger raskt in tvättmaskinen för att sälla alla mikofiberdukar jag testar.
BÄST Penseln är VÄRLDSBÄST för att förela leran i ett jämnt lager.
SÄMST JISSES SÅ SVÅRT att hitta bruksanvisningen: “hur tjockt, hur länge, på torr eller fuktad hud”. Inget på burken, inget på kartonnaget. I den lilla hopvikta bilagan (som de flesta genast kastar) finns 46 rader blommig copy om masken och ingredienserna. Längst ner, som en liten apropå och utan rubrik hittar jag så småningom, och lätt irriterad: “lägg masken på ren, torr hud, tvätta bort efter 10-15 minuter”. Puh.