I dag har vi (jag och Marie Alkestrup, ny skönhetsredaktör på danska tidningen Costume) gått från konfarum till X antal lab för att höra hir idéérna tas fram. Allt från hur den lilla impellern (inte propeller utan IMpeller) tillverkas till hur alla apparater testas för att ha störande ljud. Dörren dit var metertjock, med väggar täckta av kraftliga skumgummitrianglar. Dessutom finns ett annat rum där man testar att elektroniken i apparaterna inte kan störa annat. Ingen vill se Myrornas Krig på tvn när du tänker föna håret…
Form follows function.
Intressant är hur idédrivet Dyson är. Design? Jodå. Men man utgår från funktion, och nytänkande. Många hårvårdsföretag (inte alla) köper komponenter, sätter ihop dem, ber designern rita ett snyggt skal och så får marketing hitta på en bra historia. Dyson gör det svårt för sig, men så har de också tänkt ut en helt ny konstruktion med en pytteliten motorn i handtaget, och utnyttjar fysiken för att dubbla luftflödet. Hur, ska skolfröken LInnea förklara en annan dag.
Här finns också en diffuser som inte blåser sönder lockar. Tack vare den blev jag blev helt kär i Supersonic. Prislappen gör ont – i Sverige kostar den 4000 kr. Men, för den som har pengarna, är det ett köp. På plussidan finns: tystgående (på ett lite gnälligt vis). Snygg? Ja. Lätthanterlig – när du vant dig finns det ingen återvändå. Magnetiserade fönmunstycken. Lång, smidig sladd som inte knorvar sig. Tålig utsida – min fön ser helt oanvänd ut trots att den ”gått genom kriget” genom att lånas ut hittan och dittan.
PS. Badade efter middagen också. Men öppet fönster, så jag kunde höra duvorna kuttra.