Idag tänkte jag snacka om nåt som kommer reta gallfebern på vissa, medan andra kanske kommer nicka och känna igen sig.
Det vi ska prata om är den föråldrade och trista patriarkala strukturen som gör att många lätt blir obekväma av att befinna sig i sammanhang där det finns fler än en kvinna.
Men eftersom detta är en beautyblogg kommer jag skriva ur ett skönhetsperspektiv, och specifikt om skönhetsbranschen som är kvinnodominerad.
Det är ett svårt ämne att prata om eftersom det bygger på oskrivna normer och strukturer som inte går att bevisa med hjälp av vetenskapen. Det vi har att gå på är egentligen bara samtalen mellan människor och en känsla av att något är osagt. Flummigt? Ja, väldigt. Välkommen till Glitterbomben, haha! 😉
Om vi börjar med att prata om vad en maktstruktur i sociala sammanhang är. Maktstrukturer som rör marginaliserade och minoritetsgrupper är i regel till fördel för starkare grupper i samhället. Exempelvis gynnas gruppen män av att gruppen kvinnor inte får ta lika mycket plats i olika sammanhang.
En sån struktur är det här med att många lätt blir obekväma när det finns fler än en kvinna i något sammanhang. Ibland tolkas t o m ett flertal kvinnor, eller lika delar män och kvinnor i en grupp, som att männen är underrepresenterade i sammanhanget. Det har gjorts intressanta studier i det här fenomenet, och jag är säker på att det går att applicera på andra typer av samhällsgrupper. T ex Vita och rasifierade, heteronormativa och HBTQA+ osv.
Något annat vi måste prata om innan vi går vidare är vad som händer med marginaliserade grupper som växer upp med dessa strukturer. Vissa blir förbannade, med all rätt. Andra internaliserar det. Det betyder kortfattat att man ser maktstrukturerna som en legitim sanning. Typ: ”Det är såhär för att det bör vara såhär.”
När man pratar om kvinnor kallas detta att man internaliserar kvinnofientliga strukturer.
Men vi skulle ju prata om fenomenet ”en kvinna i varje sammanhang kopplat till skönhetsbranschen!” Och just den strukturen ligger mig alldeles särskilt icke-varmt om hjärtat eftersom jag ser detta jämt och ständigt.
Nånstans bottnar det väl i en slags konkurrens. Att vi från tidig ålder ska tävla med varandra. Vad exakt man tävlar om är ju egentligen inte så viktigt. Jag tror att summan av kardemumman handlar om utrymme. Att vinna mark, på nåt sätt. Att vara den som får ta plats – eftersom platsen alltid upplevts som begränsad. Men egentligen är den ju inte det. Alla får plats!
Och det är inte en kvinnas fel. Hon gör sitt bästa, och hon kanske inte ens är medveten om det. Eller så är hon det, men har internaliserat allt och känner att det verkligen bara finns plats för en enda kvinna i hennes sammanhang.
Det blir ju väldigt svårt när man då befinner sig i en av världens mest kvinnodominerade branscher.
Hur hanterar man det?
Personligen hanterar jag det genom att tänka på det och prata med andra om det. Andra kanske genom att läsa om det. Vissa genom att vara väldigt tydlig med att andra kvinnor är en del av ens team och inte en konkurrent.
Hur hanterar man andra kvinnor som gör såhär?
Min filosofi är att prata om det, men det fungerar inte med alla. Vissa kanske inte vill kännas vid att det ens är en grej. Då är ju samtal ett dött lopp, och då tror jag att det bästa man kan göra är helt enkelt att ha överseende. Det handlar inte om dig – det handlar inte om henne. Det handlar om en struktur.
”Kvinnor är varandras värsta fiende!” är en trött myt som lever kvar. Det stämmer inte ens lite. Statistiken talar sitt tydliga språk: Män är kvinnors värsta fiende. Och det är ju män som gynnas av att kvinnor konkurrerar om plats i olika sammanhang. Om vi slåss om mark för oss själva utgör vi ju inget hot mot deras position, menar jag.