Först tänkte jag “spännande” om Ex Nihilo, men på pressvisningen fanns ju iså mycket annat att spana in. Måste bero på att jag då inte upptäckte Cuir Celeste. WOW! Först, som att slicka på en läderväska men munnen full av violtabletter. Efter 15 minuter har det rökiga lädret och violen dämpats till ren magi.
Bakom Ex Nihilo står tre vänner: Sylvie Loday har bland annat jobbat med Nasa. Benoît Verdier och halvsvenske Olivier Royère är vänner sedan skoltiden. Ingen i ledartrion jobbar i själva doftlabbet. I ställer ger de uppdrag till någon av de 17 kunniga “näsor” de anlitar i Frankrike eller New York. Ibland för egna dofter, men också för samarbeten. Ex Nihilo har bland annat gjorde en bildoft till Peugeot – ingen doftgran, precis.
Hur ska man välja doft, frågar jag Olivier. Gå på känsla, säger han, Fråga dig själv hur du mår, behöver du mer energi, vill du utstråla lugn och harmoni eller balansera dina slitna jeans med något extra sensuellt. Doft påverkar mer än du tror. Olivers egen favoritdoft är Bois d’Hiver, den doft som tar honom tillbaka till barndomens vinterpromenader i skogen hos svenska mormor.
Storsäljare? Fleur Narcotique, alla gånger, både hos kvinnor och män. Ex Nihilo gör förstås nischdofter med non gender-tanke. Just den här neroli/vita blommor/pion-bomben med en härlig träbotten kär helt fantastisk på manlig hud. Och jag trivs med den, trots att blommigt sällan är min tekopp.
* Lunch. Ett Hem. Potatissoppa men små citronflagor. Grillad fisk. Champagne. Vin. Vatten. Kärnmjölksglass (?) och någon sorts konfiterad rödbeta. Gott!.