Men vi måste börja med att prata lite om det här att det heter Body Yogurts. För det vet ju alla att det egentligen heter yogHurt, med H. Eller i alla fall vi som är uppväxta med brittisk engelska.
Och ska vi spinna vidare på produktnamnet får jag direktassociationer till underlivssvamp när folk börjar prata om yoghurt i hudvård. Detta för att det i en bok som jag älskar men temporärt har glömt namnet på (och inte orkar googla för HUR googlar jag på det?) finns en barnflicka eller au pair med underlivssvamp. Som behandlar sin åkomma med just yoghurt. Mannen i boken beskriver den syrliga doften som följer i hennes spår och ja, för mig kommer något som jag ska smörja in mig med nog aldrig att kunna heta något med yoghurt i. Och kanske har jag nu förstört det även för dig och i så fall var det verkligen inte min mening.
Produkten är 100 procent vegansk och har en gelcreamformula som ska enligt Body Shop absorberas av huden i en icke-klibbig finish på endast 15 sekunder. Jag har försökt testa men jag kan liksom inte mäta exakt absorptionsnivå och tid. Det jag kan säga är att ja, det känns i alla fall inte oljigt eller klibbigt efteråt. Och jag är inte så snabb så jag hoppar från dusch till kläder på 15 sekunder (har liksom en hel hudvårdsrutin att klämma in däremellan) så för mig funkar det.
Min utmaning är snarare att komma ihåg att smörja in mig, eftersom jag alltsom oftast glömmer bort det.
Men vi måste prata lite om dofterna. För de är om inget annat lite påträngande. Det finns sex ordinarie dofter och en limited edition, men jag fick hem fyra av dem. Om du inte är så intresserad av dofterna har jag skrivit en sammanfattning längst ner i inlägget med prisuppgifter och ingredienser för dig som gillar sådant. Mina åsikter om dofterna jag fick testa var minst sagt olika.
Jag är ledsen men det finns inte en suck i helvetet att jag smörjer in mig med en banandoftande kräm. Banan är enligt mig en jolmig doft, vilket betyder att den är liksom lite unken och söt. Dessutom upplever jag – som större delen av månaden har nedsatt doftförmåga – att den luktar på tok för mycket. Så den här väljer jag faktiskt bort. Någon av mina vänner kanske blir glad för den. Om inte annat är förpackningen väldigt fin, betydligt finare än kompisarna i samma serie.
Även den här doften tycker jag är lite påträngande, men jag är å andra sidan inte så förtjust i rosdofter. Och det kan vara så att doften dunstar strax efter applicering. Men när den är så stark så att jag ryggar inför att smörja in mig med den har jag ingen lust att använda mig av den. Dessutom är rosdofter för mig lite åt tanthållet och jag identifierar mig inte som tant. Dock upplever jag inte att andra som bär rosdoft är tantiga så det är bara en association jag får. Denna går alltså också bort.
En doft jag gillar! Trots lite jolmighet (men ändå frisk doft – fattar inte hur det går ihop) är det ändå en schysst kräm. Den här åker med till landet i sommar och kommer att vara en bra kompis både före och efter härliga stranddagar, hoppas jag.
Otippat nog min favorit i serien. Men jag kanske har en liten vurm för mandeldoft. Eller så är det så att jag inte upplever den här som alls lika påträngande som de andra. En vill ju inte att en hudkräm ska tränga bort eller konkurrera med parfymer och sådant, och det här känns som ett milt komplement. Vilket är att föredra gentemot en produkt som försöker slåss om uppmärksamheten.
Jag kan inte klart konstatera om det är hiss eller diss då jag tycker att flera av dofterna är lite för påträngande. Jag får väl säga att jag är försiktigt positiv. Body Yogurts gör det de ska, det vill säga absorberas snabbt (hade de hoppat upp och smort in sig i huden direkt efter duschen hade det varit att föredra men jag gissar att jag inte kan få allt) men några av dem doftar lite för starkt för min smak.
Är det inte Det heligaste av Denise Mina du tänker på? Fantastisk bok. Jag minns också det där med den yoghurtdoftande au pairen.
Det kan vara! Jag älskar Denise Mina!