En minnesgod läsare påminde mig om att jag eventuellt skulle avslöja Groddans riktiga namn i Augusti. Det skulle jag också eftersom jag ska TATUERA IN det vackra namnet! Men. Så länge en person är gravid eller ammar bör inte tatueringar göras. Så jag fick inte göra det…Det finns för lite forskning på området men mest tror jag på att hormoner kan spela in och påverka så att färgen inte sitter så bra. Jag lovar att så snart jag har gjort tatueringen kommer jag att visa upp processen här i bloggen! Jag är också lite ego om namnet då jag tycker det är SÅ bra och det finns inte så många som heter så i Sverige så om jag “släpper namnet” i bloggen tror jag ju att hela världen kommer att använda sig av det och då blir det inte lika unikt ännu, hahah. Så jag håller på det tills tatueringen är gjord, haha. Jag lovar att det kommer.
Tänk att kl 13.27 den första mars 2017 slutade det göra ont i skruttan och en kladdig liten alien med fantastiskt mjuk hud och högljudd mun landade på min mage. Att navelsträngen gick av och att moderkakan fastnade betydde ingenting i det ögonblicket då livet förändrades.
En snabb återblick på det senaste året i mitt och Groddans liv:
Detta var väl skörden första dagen eller nåt, haha. Ni som vet ni vet.
På Maldiverna. Satan så illa jag mådde. Vi var i paradisens paradis och jag var i vecka 8-9 någonting och jag var så himla dålig. All mat var äcklig, det var för varmt, jag fick inte dyka, jag var trött, sur, plufsig och ful och ingenting var kul. Det blev bättre sen….några veckor senare…i Sverige…
Detta är nog från vecka 18 kanske. När bilden tas så tänker en att “jag kommer att komma ihåg detta för alltid!”. Sedan går det några månader och nu minns jag inte ett skit.
Åh vad jag tyckte jag var rolig med denna bilden som jag använde för att avslöja nyheten i sociala medier. Det var mitt under värsta PokémonGO-crazet och jag tyckte jag var smart med att jag skulle “kläcka ett hemligt ägg” i Mars, hahah.
Detta var inte sista bilden på magen. Jag var nog lite tjockare innan det small.
Smärtan går knappt att beskriva. Nu kan jag ju i och för sig inte komma ihåg den alls. Naturens försvar för att en ska skaffa fler barn antar jag. Men direkt efter sa jag det som typ alla kvinnor i hela världen säger efter en förlossning: “-ALDRIG MER!!”. Jag minns att det gjorde så ont att jag trodde någon skämtade med mig. Att det liksom inte var en äkta smärta för det var FÖR ondskefullt att ta in. Jag födde enbart på lustgas ska jag förtydliga.
Men det gick ju över! 🙂
3604 gr och 51 cm lång. Föddes på BF (Beräknat Förlossningsdatum) vilket var tur eftersom Daisy Beauty gjorde två tidningar och en gala veckorna innan. Så glad att jag hann med allt!
Livet är komplett med denna nya familjemedlem. Kärleken bara växer! Nya upptäckter varje dag. Nu har han precis börjat sitta ordentligt och idag åt han spagetti och köttfärssås för första gången (tveksam succé). Jag undrar så vem han är. Kommer han samla på äggkoppar? Bli bra på engelska? Hata svamp i mat? Det ska bli så sjukt spännande att få dela livet med Groddan och finnas vid hans sida när han växer upp.
Grattis Groddan! Härlig läsning!
Haha, så underbart att läsa 😀 Som förälder själv känner jag så igen mig i den här nästan löjligt stora förälskelsen man har i sina barn <3