Mitt första (och enda) La Bouche Rouge-stift nyper jag London för drygt två år sedan (pre-Covid, om ni minns). Kicki Norman och jag är på jobbresa, trålar runt på Harrods skönhetsgolv och går förbi La Bouche Rouge. Tvärnitar, för här ser vi något extra: rader av åtråvärda nyanser från blekaste “naked lip” till bärigt mörkrött. Okeeej, vi har båda väldigt många läppstift har ändå plats för ännu ett heeelt perfekt som inte liknar något vi redan äger.
Från La Bouche Rouge väljer du först stift, sedan färg på den konst(?)läderklädda hylsan (som du kan få präglad). Du köper alltså ETT stift och EN hylsa och hugger en refill när favoritfärgen är slut. Eller, så låter du fler stift ambulera i snygghylsan, allt efter humör. Refill ligger i tiden, precis som möjligheten att ge hylsan en personlig touch. Hermés är ett annat lyxmärke som har ett eget refill-system.
Wenche Hughes, en av Cows ägare berättar att La Bouche Rouge gjuter läppstiften i återanvända metallformar, därför är de inte helt superslätt formade. Stiften har aldrig loggor och mönster eftersom stämplar 1/ görs av silikon och 2/ har mycket kort livstid, och sedan måste kasseras. Här handlar det om ekotänk, i minsta detalj.
Hur stort hål i plånkan det blir? Aj aj aj! Läppstift och hylsa går på runt 1200 kronor, så det är inte direkt gratis. Det här kräver förstås en medveten, välbeställd shoppare som uppskattar lyx, och som hittar favoritfärgen just hos La Bouche Rouge. Men åh, känslan!
Tyvärr har jag nu insett att LBR också har ögonskuggepaletter. Och mascara. Och penslar. Och de finns i Sverige. Allt med samma höga villhöver-faktor. Oj oj.
Jag kom precis när de börjat packa upp så såg bara en av paletterna. Såg också penslarna och drabbades av svårt habegär…
Spännande. 🙂
Snygga! Nu blev jag ju nyfiken på hur paletterna ser ut!