Det som började såhär:
Förstå chocken när vi alla sitter i vardagsrummet och äter (ja alla hade tagit minst en tallrik med mat) och vi hör ett krasch. Jag möter min systers blick över bordet (hon som gjort mest på julbordet) Kraschet fortsätter snabbt med ett mullrande brak som ökar i styrka, bredd och volym ungefär samtidigt som det går upp för alla nio julfirade i rummet exakt VAD som händer i köket.
Chocken.
Jag flämtar “nej!” Skjuter snabbt ut stolen och vobblar så snabbt jag kan med min gravidkropp in i köket och får förstahandsparkett till förödelsen.
Tapetseringsbordet, trogen julbordstjänare sedan många år tillbaka och har väl tejpade leder to prove it, har, kanske icke föga överraskande, vikts på mitten.
Den veganska julbordsändan och den köttiga julbordsändan ligger nu i en inte-så-skön mix på mitten av bordet och på golvet.
Ett lock till potatis-terrinen fick sätta livet till. Annars klarade sig det mesta utom några sillburkar och gravlaxsåsen. Och det veganska var inte längre så veganskt…
“Allt ska ändå blandas i magen”, “femsekunders-regeln”, “inget kalas utan kras” och “en riktig brakfest” är kommentarer jag fått på sociala medier och jag kan ju bara hålla med. Detta var ju trist, men jämfört med kräksjuka, lägenhetsbränder och krig i Syrien så är ju detta bara någonting att skratta lite uppgivet åt. Vad annars kan en göra liksom 🙂
…och syrran fick ju golvet städat iallafall 🙂
[…] skrev ett blogginlägg om händelsen, som många skrattat åt. Och till nästa år vet hon vad hon önskar sig av […]
[…] skrev ett blogginlägg om händelsen, som många skrattat åt. Och till nästa år vet hon vad hon önskar sig av […]
Kan varvet tecken att vi ska skita i det veganska
Haha, tror inte det var det som gjorde att allt sket sig:)