Recension
Blogginlägg
Jag har adhd – ett personligt inlägg om min diagnos
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Jag har fått diagnosen adhd och tänkte därför berätta lite om vad jag hittills har lärt mig om funktionsnedsättningen och vad den innebär för mig.
För ungefär en månad sedan fick jag diagnosen adhd.
När jag och Linnéa “Arga tanten” Öst var i New York i maj förra året fick jag äntligen tummen ur och ringde min husläkare för att efterfråga en utredning. Efter att ha upptäckt att många människor runt omkring mig hade adhd och fått min från barndomen inlärda bild att adhd-diagnos inkluderar “myror i brallan” reviderad, hade jag länge misstänkt att även jag hade diagnosen. Efter ett möte hos husläkare, en förförutredning och en förutredning fick jag innan sommaren i år göra själva utredningen.
Utredningen var ganska kul, med allt från kognitiva tester till samtal med psykiatriker.
Jag gillar mig själv och skäms inte för något av det som visade sig vara adhd-symptom så för mig har utredningen varit lätt jämfört med för många andra. Värst var de övervakade urinproverna men vissa saker är bara att göra och sedan försöka glömma. Näst värst var att det tog 15 månader att få utredningen gjord: ont om tålamod finns det gott om i adhd.
Jag har tidigare gått i terapi fem år och då lärt mig hantera mycket av vad jag nu förstår är adhd-symptom. Jag har också, delvis med hjälp av sträng uppfostran, delvis med hjälp av hög begåvning och delvis med hjälp av autistiska drag, lyckas hantera många av mina adhd-symptom på egen hand. Många duktiga flickor gör det. På gott och ont – kvinnor med adhd löper fyra gånger så stor risk som andra kvinnor att bli utbrända. Jag var exempelvis utbränd 2003-2005.
Jag ska berätta lite om mina symptom för att du bättre ska förstå vad adhd kan vara. Jag säger “kan vara” för jag har lärt mig att adhd kan vara så otroligt många olika saker.
Tänk på att min adhd är både lik och olik andras.
Slutsatserna från min utredning är tre tätskrivna A4-sidor lång och följaktligen kan jag inte berätta allt. “Allt” är för övrigt något som främst hjälper mig och dem som är inblandade i min eventuella behandling.
Adhd-symptom är bedrägligt lätta att känna igen sig i. Jag har exempelvis svårt att komma igång med saker, svårt att avsluta saker, svårt att fokusera på saker som är ointressanta för mig, blir lätt störd av ljud och ljus, och en massa andra saker som gäller de flesta människor, säkert även dig. Du kanske tänker att jaha, då har väl alla adhd.
Kom ihåg att adhd är en funktionsnedsättning, alltså ett handikapp som försvårar livet för mig och minskar mina möjligheter att funka i samhället.
Jag förstår dem som vill påstå att adhd är en “superkraft”, jag kan också se de positiva sidorna av adhd. Jag är själv extremt påhittig, kreativ och initiativrik, vilket antagligen är kopplat till min adhd. Men om adhd enbart var en superkraft för en person skulle hen inte få en diagnos, eftersom det för en diagnos krävs att du har faktiska svårigheter. “Superkraft” är ett fint sätt att försöka peppa adhd-drabbade och också ta bort stigmat, men en diagnostiserad adhd är per defintion en funktionsnedsättning. Jag personligen skulle hellre slippa de svårigheter som medföljer min adhd.
Så i avdelningen “alla har en släng av adhd” – det du har i någon slags normal mängd har jag och andra med adhd-diagnos väldigt mycket mer mängd av. Att exempelvis jämföra en normal ljudkänslighet med min ljudkänslighet är som att jämföra huvudvärk med migrän. När jag jobbade i öppet kontorslandskap på mitt första tidningsjobb 1997 fick jag Peltor-kåpor i julklapp av pappa för att kunna jobba under kontorstid. Jag kunde inte jobba i en normal ljudmiljö för jag kunde inte koncentrera mig. Jag får fortfarande mest gjort på helger och nätter när andra är lediga så att mejlen inte rasslar in hela tiden. Helst vill jag inte kommunicera med någon alls, utom på eget initiativ, när jag jobbar. När någon avbryter mina tankar blir jag inte bara störd, jag blir skitförbannad. Oftast kan jag dölja mina känslor. Ibland inte. Många med adhd har svårt med känsloreglering; jag är en av dem.
Det finns förstås också många andra symptom.
Jag har väldigt lätt att förstå vissa saker och blir irriterad när andra vill fortsätta förklara fast jag redan har förstått. Vissa andra saker förstår jag inte alls och måste fråga om många gånger – ibland även be någon rita – för att poletten ska trilla ner.
Jag kan säga saker som andra uppfattar som oförskämda medan jag själv inte kan läsa in någon värdering alls i samma formulering och inte förstår hur det jag säger uppfattas som näsvist eller förolämpande. Jag menar vad jag säger, inget annat.
Jag är binär vad gäller rättvisa, rakhet och sanning och tolererar inga gråzoner. Jag kan “göra slut” med vänner som inte delar mina värderingar; jag är extremt intolerant vad gäller dessa mina käpphästar.
De tidigare nämnda “myrorna i brallan” har jag också, bara inte utanpå utan inuti. Jag kryper inte efter väggarna, jag kryper ur mitt skinn. Jag är ibland så galet rastlös att jag måste göra något. Hittar jag inget annat att göra så drar jag igång ett gräl med Sam.
Jag kan inte fungera om jag inte detaljplanerar min tid. Min Filofax är min räddare, utan den skulle min tillvaro braka samman. Andra med adhd klarar inte av att planera sin tillvaro alls och måste exempelvis jobba flextid eller ha stödpersoner som sitter bredvid dem vid genomförandet av vissa uppgifter. I många avsikter har jag mildare symptom än många andra med adhd har jag förstått. Personer med adhd är exempelvis överrepresenterade bland kriminella och bland missbrukare.
Lyckligtvis har jag skapat ett jobb som passar mitt behov av att förstå in i minsta detalj, att ständigt få göra nya saker och passar mitt rättvisepatos. Jag har haft förmånen att kunna ordna mitt arbetsliv efter mina förutsättningar. Anledningen att jag ändå sökte utredning och hjälp är för att jag lägger mycket och onödig energi på att styra mig själv. Jag tänker ut strategier, testar dem och ändrar dem för att få livet att fungera utan exempelvis missade möten, obetalda räkningar eller sura människor. Det funkar ibland, ibland inte, och det behöver jag bli bättre på. Jag sover men för lite. Och allra viktigast blir att hitta ett sätt att vila. Det blir mitt stora rehabiliteringsprojekt i samråd med den hjälp jag eventuellt kan få från sjukvården.
På en jobbmiddag i juni berättade jag för en kollega att jag gjorde en ADHD-utredning.
“Jag har adhd”, sa hon.
“Där ser man. Hur kommer det sig att du inte berättat det?” sa jag.
“Du kommer att förstå”, sa hon. “Alla kommer att vilja ge dig tips och råd om hur du ska göra och leva. Och alla har en åsikt.”
Jag har redan märkt att hon har rätt. Många känner någon som har adhd och vill i all välmening berätta hur den personen gör för att fungera bättre. Den välmenande personen glömmer i sin stora godhet bort att någons adhd inte nödvändigtvis är någon annans adhd lik. Det har gjort att jag har funderat länge på om jag ska blogga om min diagnos. Och med tanke på att dålig impulskontroll ingår i min diagnos kan du ju tänka dig hur lång denna långa tid har varit för mig.
Men jag är samma person före som efter adhd-diagnosen och behöver varken fler eller färre goda råd nu än för ett år sedan så jag har valt att lita på att folk i min närhet har den goda smaken att hålla sina adhd-åsikter för sig själva.
För övrigt kan du inte veta om det du märker hos mig är min personlighet eller min adhd. De ligger nära varandra och är väl integrerade hos mig. Ibland förstår jag inte att jag är oförskämd, och ibland är jag oförskämd med avsikt. Så om du träffar mig och undrar över något jag säger eller gör – fråga!
Här kommer mitt egna och enda goda råd:
Om du misstänker att du har en diagnos, exempelvis adhd – sök utredning.
Om du misstänker att du har en depression, ångest, panikångest, tvångsbeteenden, sömnsvårigheter eller andra psykiska besvär – sök utredning. Att veta är bättre än att inte veta. Kanske finns det hjälp och avlastning du inte visste att du behövde eller inte visste att det fanns att få. Och även om du inte får utredning eller diagnos, lär du dig alltid något om dig själv på vägen, kunskap som kan spilla över positivt på din omgivning.
Du har inget att förlora och allt att vinna.
Har du några frågor så svarar jag gärna på dem. Har du tips på att jag borde sluta äta socker, börja träna eller jobba mindre så kan du stoppa upp dem där bak.
Och det är givetvis inte jag utan min adhd som säger så.
In English: I have ADHD, both a blessing and a curse.
Mer från Kicki Norman
Åh, vilken bra text! Stör mig också på alla de som vill kalla det superkraft. Har en sambo som försökt få till en utredning ett tag men där hans läkare på vårdcentralen tyckte att det “gått för bra för honom” för att det skulle vara troligt med en diagnos. Höll fullständigt på att tappa det då jag som partner ser hur mycket vardagslivet kostar på honom och ver hur mycket jag får säkra upp hemma för att han ska orka vara fungerande i arbetslivet. Kände mig peppad nu som faktiskt lyckats få honom att tjata sig till en utredning. Tror… Läs mer »
Vad roligt att höra att jag har peppat! Oavsett vad utredningen sedan visar så är själva utredningen en bra källa till kunskap och förståelse. Om den sedan också leder till att lite mindre börda läggs på dig och att er relation blir (ännu) bättre som en följd därav så kan det ju inte skada 🙂
Tack, ska äntligen ta tag i det där för min egen del.
Gör’t! Bara utredningen var intressant och har gett mig större förståelse för mig själv. Och den har också gett Sam större förståelse för mig, det har varit minst lika viktigt!
Fint och ärligt inlägg!
Har alltid gillat din blogg. För den är inte som någon annan blogg jag läser. Du känns så himla genuin och åter igen ärlig. Hoppas du får den sorts hjälp du känner att du behöver och får omge dig med vänner som inte ger tips hela tiden.
Stor kram!
Tack för din fina kommentar!
Jag har väldigt bra och kloka vänner, så jag känner mig inte alls utsatt på något sätt. Jag är med i olika ADHD-forum på Facebook och ser där hur funktionsnedsättningen kan vara för andra. Jag inser att jag är lyckligt lottad.
Haha, åh, vilket fint inlägg. Fint att läsa Kicki.
Tack!
Med en dotter med ADHD läser jag alla beskrivningar om hur det är att ha ADHD, och jäklar vad bra du beskriver det. Jag som står vid sidan och försöker hjälpa till känner igen min dotters sätt att vara och de problem vi stöter på.
Ja du, symptomlistan kan göras sjuttifem gånger så lång, jag slumpade bara dem som jag gissar det är lättast att förstå… Bra om jag har valt några som hjälper dig!
Rakryggad som alltid! Har från det jag hittade igen DB tyckt att du är smart, roligt, intelligent, kunnig, utan bjäffs och befriande personlig. Helt enkelt en kvinna att beundra som dessutom är från Umeå – what’s not to like 😉
Det där med “en liten släng av adhd” som folk kastar ur sig gäller nog varenda NP och psyk diagnos, vilken kan reta mig till “galenskap”.
Bara för att retas lite, har en kompis med bl.a. adhd diagnos och hon kommer till ugn under kedjetäcke och ljud reducerande öronkåpor. Just saying LOL.
Hon kommer till lugn, inte ugn – förstås
Hade varit rätt festligt ändå om hon hade kommit till ugnen i kedjetäcke och hörselkåpor! Man undrar ju var det blir till middag då…
Hej Kicki, Jag upptäckte dig sent i livet i och med att jag som vanligt var sen på bollen och just upptäckt hudvård. Fastnade för din rakhet och ärlighet och för att du vågar visa upp mindre bra dagar med stolthet och glimten i ögat. Du ser inte ut som en typisk skönhetsredaktör och jisses vad befriande det är. När du beskriver din diagnos så gör du det med samma rakhet och ärlighet och med en stor portion stolthet för den du är och vad du åstadkommer trots/tack vare din diagnos. För mig är du på riktigt. Med många inom… Läs mer »
Jag skriver under varje ord, Lisa! Tack Kicki, jag läser allt du skriver, du ger mig massor ❤️
Tack, det var fint sagt. Vad fina ni är!
Hahahha, hur ser en typisk skönhetsredaktör ut då? Jag tycker nog ändå att jag och mina kollegor alla är ganska typiska, så berätta gärna lite mer om vad du menar. Kul att du har hittat hit, och kul att du har hittat hudvård! Jag är glad att du uppskattar min blogg och mitt sätt att vara. Jag tror det har mer med de fem åren i terapi än med diagnosen att göra, om jag ska vara ärlig. Men diagnosen är ju en väldigt ny upptäckt för mig och jag har mycket kvar att lära, så vi får väl se vad… Läs mer »
Vilken utomordentligt stark och informativ text! De där tipsen kan man ju verkligen vara utan. Själv har jag erfarenhet av cancer och fick mitt i cytostatikaträsket råd om att bara äta kött och grönsaker som växt ovan jord samt absolut inget socker. Svarade inte men hade god lust att skriva: “Tack men det enda ätbara jag inte spyr av är snabbmakaroner med ketchup och coca-cola”.
Folk vill ju så väl, och det blir så fel… Jag hoppas att du mår bra nu!
Så bra och informativt skrivet! Och ja, oavsett om en har fått diagnosen adhd eller någon annan diagnos kan man vara säker på att få både ett och annat (för all del välmenta) råd från självutnämnda experter. Men folk som ska ha en att sluta äta socker kan man inte ha i sitt liv.
Socker är tydligen roten till allt ont. ALLT! Slår vad om att även klimathotet och Trump är ett resultat av socker, på något vis.
Hahahahaha ja jag brukar säga att det mesta är Trumps fel 🙂
Som vanligt en rak och bra text av dig. Respekt!! Jag har inte mycket erfarenhet av adhd så du ska slippa råd av mig. Däremot gillar jag din humor och allt du skriver om hudvård med mera.
Kram
Och mensvärk och pms och grus i skorna och hårddiskkrash och strumpbyxor som inte når upp till grenen.
Framför allt strumpor som inte når upp till grenen!
Förbaskade socker alltså
Fast är det ekologiskt är det ju okej…