Recension
Blogginlägg
Jo, det är sant – jag och Arga tanten håller på att förvandlas till samma person
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Just nu är jag och Linnea i London för att hitta något som jag kan ha på mig på Daisy Beauty Awards.
Jag vore ju dum om jag inte utnyttjade det faktum att jag har en god vän som har en modeutbildning. Vi är så klart också här för att beautyscouta. Så jag tar en paus från alla månadssammanfattning från förra året och rapporterar lite om vad som händer här.
När vi packade upp fick vi nämligen en obehaglig överraskning eller tre. Men vi tar det från början!
Jag har läst om forskning som visar att gifta par över tid får allt mer liknande ansikten.
Jag vet inte var jag läste det, kanske i ”En ding ding värld”, kanske i ”Illustrerad vetenskap”. Det låter underligt men inte otroligt. Människor speglar varandras miner och ett par som lever ihop i si sådär 40 år har säkert anammat varandras ansiktsuttryck och därmed format sin bindväv på liknande sätt.
I Daisy Beauty 4/2022* skrev jag en (väldigt rolig, tycker jag själv) text om ”hjärnmätarhjälmen” som hjälper dig att shoppa parfym. I den avhandlade jag möjligheten att jag och Linnea håller på att förvandlas till samma person.
Lite som de gifta paren i forskningen, fast med åsikter och smak istället för i våra anletsdrag.
Det var en nämligen en möjlighet när vi med hjärnmätarhjälmens hjälp valde samma parfymer. Och när vi nu tittar i vår London-packning tycks det ännu mer sannolikt…
På Arlanda upptäckte vi att vi har likadana handväskor. Detta efter att en viss gråhårig, arg tant försökte sno min från plasttråget på rullbandet efter att vi hade gått igenom säkerhetskontrollen.
När missförståndet var uppklarat fnissade vi lite åt att vi har exakt likadana handväskor och just när vi reser ihop också. Linnea och jag umgås ofta men inte SÅ ofta. Ibland går det en månad eller två utan att vi ses.Typiskt att vi tog samma väska just när vi åker till London tillsammans!
När vi kom till hotellet började vi så klart packa upp, men först satte vi mobiler på laddning.
Det gjorde vi med varsin utomordentligt snygg internationellt stickkontakt från Moderna Muséet i New York, där vi båda köpte den på en av våra första gemensamma resor.
Den är ju osedvanligt snygg, så det är rimligt att vi båda har en och använder den.
Vid det här laget vet Linnea att jag direkt vill dela upp gemensamma ytor som fåtöljer, badrumshyllor och garderober och ha mina saker på ”mina” ytor, inte blandade med hennes.
Så det tog ett tag att se att vi båda hade packat våra svarta & other stories-stövlar med spegelklack.
Lite olika årgångar och därmed modeller, hennes tå är spetsigare och klacken kantigare, men i princip samma sko.
Vi köper inte bara liknande skor – vi köper också likadana skor.
Man vill ju ändå tro att man är speciell och unik men tydligen inte. Tydligen absorberar vi preferenser och idéer från varandra. Det är inget vi har gjort medvetet så kanske är vi ett exempel på tankeöverföring?
När vi skulle gå till sängs gjorde vi det så klart iförd snarlika nattskjortor.
Det kanske inte är så konstigt att hotellet gav oss ett rum med en dubbelsäng istället för två enkelsängar, som jag egentligen hade bokat. Vi är ju tydligen ett gift gammalt par.
*Om du har missat detta stycke utmärkt journalistik kan du beställa tidningen från oss här.
In English: Me and my friend are turning into each other.
Haha, så jävla roligt inlägg!