Var: Dermaromes huvudkontor på Rosenlundsgatan, Stockholm.
Vilka var där: Bland andra Hanna Sjöström från Naturligt Snygg, frilansskribenten Elisabeth Garcia, Yvonne Gull från Voyage och frilansskribenten Anne Haavisto. Och natuligtvis Dermaromes Linda Thorén och eldsjälen Jon Kårby.
Chiapuddingfaktor: Chia är sååå 2015. Här serverades acaibowl*, rawfoodkaka, juice, kaffe, te. Jag drack kaffe och gott citronig morotsjuice.
Vad hände: Pga en ofrivillig rundtur på både röda och gröna linjen i morse (t-banelinjer med helt olika riktning för er icke-stockholmare) kom jag närmare en halvtimme sent, precis i tid till själva presentationen. Jon Kårby började med prata om skillnaden mellan stearin, paraffin, sojavax och ”kårby-vax”.
Stearin är en naturprodukt som ofta produceras av slaktavfall (smart, inget ska gå till spillo)och som brinner bra. Paraffin, däremot, utvinns ur råolja, och är inte förnybar resurs. Sojavax kan visserligen produceras ekologisk (men oftast inte pga odlas av GMO-utsäde). MEN – sojavax är för mjukt, och måste processas för att fungera som ljus. Den hydrogeneringen kan också kallas för margarinmetoden, och gör att sojavaxet sedan blir till ett transfett, säger Jon Kårby.
I Kårbyljusen, däremot, finns en väl avvägd mix av hållbart producerad palmolja, bivax, karnaubavax och kokosvax, allt från små leverantörer. Bäst av allt, ljusen brinner utan att ha negativ miljöpåverkan. Vi fick också veta att alla de ljus vi bränner i Sverige motsvarar ett års utsläpp från 15 000 bilar. Det är en av orsakerna till att jag numera är restriktiv med värmeljus, och har ersatt alla block- och kronljus med batteridrivna (uppladdningsbara batterier såklart). Både för miljöns skull, och för brandrisken…
* Acaibowl = stor bytta mörkt blålila halvfruset något, som när man mixar fryst banan för att göra lågkaloriglass/sorbet. Smak? Mja. Jag snikade en tesked från grannen Garcia och anade kanske en aning banan långt där borta. Lyxtoppingen såg läcker ut, men kändes ofint att enbart äta godiset och lämna 98%.