Det var ju det här med hatt. Efter att ha sett Dior-utställningen så måste jag ha fler hattar i mitt liv. Jag måste även ha fler broscher och handskar, men då handskar inte gör så mycket väsen av sig och broscher är knepiga att hitta så är hatt en bra startpunkt. Så när medicinen hade börjat verka, släpade jag med mig Dior-Emélie på hattjakt.
Hattjakten gick via de stora varuhusen, som till franska fackföreningars stora förtrytelse har börjat ha söndagsöppet (!). Det finns inte överdrivet många hattar att välja på just nu (hur nu hatt kan vara otrendigt?!) men jag lyckades prova 20-30 stycken i alla fall. Favoriten på bilden ovan (från D’Estrëe, ett tre år gammalt varumärke som drivs av två systrar). Där emellan hann jag leta efter en Urban Decay Heat-palett till en av våra fotografer, testa krämögonskugga som läppstiftsprimer på Shu Uemura (se bild ovan) och sova middag (bästa nöjet!).
På kvällen åt vi superfranskt på La Fontaine de Mars, en restaurang som halvfranska Emélie minns som väldigt lokal och turistfri. Nu har det tydligen kommit ut att Barack Obama har ätit där så vid vårt besök var Emélie den enda av gästerna som talade franska, de flesta andra var amerikaner. Men maten var ju lika god för det!
Sedan blev det en tidig kväll men med tanke på hur jävla dålig jag var natten mot söndag så är jag själv förvånad över hur mycket jag fick gjort.
In English: After being ill all night, my third day in Paris was quiet.