Frida Selkirk har inte förlängt nagelplattan, bara förstärkt ytan. Det gör att jag kunnat vänja mig gradvis vid ny längd. Att ha längre naglar är en gigantisk förändring, men för mig har det ändå gått smärtfritt.
Mitt rörelsemönster har alltid varit ”fingertopp ner”, det vill säga att köra ner fingrarna med toppen först. Det börjar ändra sig, eftersom de starka (läs Polygelförstärkta) naglarna tar emot. Nu testar jag olika skrivtekniker – att trycka ner tangenterna med fingerblomman, eller använda fingertopparnas sidor. Vänjer mig säkert så småningom.
Jag har gjort om Polygelen en gång. Fel: inte gjort om utan ”fyllt på”. Det går rätt snabbt: fila bort gellack och Polygel-yta, göra rent, lägga på mer material och härda 30 sekunder i led-ljus. Sedan: forma, fila och lägga på nytt lack. Roligast av allt är att se hur mina uschliga naglar faktiskt växer. Förr har det inte märkts. Då fick jag dagligen ett lite jack här, en spricka där – och måste fila för att jämna till eländet.
Nu lever jag som en vanlig människa. Diskar, grejar med balkongblommorna, kör ner fingrarna i handväskan för att fiska upp nycklarna. Utan en tanke på konsekvenserna. Tanten säger ett stillsamt ”yipeee, äntligen längre naglar”!