Jag och Linnéa ”Arga tanten” Öst har åkt till London tidigt i januari både 2017 och 2018. Nu är det tredje gången gillt för vad som verkar bli en tradition.
Syftet är att hitta något fint på januarirean som jag kan ha på mig på galan Daisy Beauty Awards i februari. Vi ska även scouta beautynyheter, få inspiration och göra lite annat jobb (förra året spelade vi till exempel in en podd, i år har jag en intervju bokad på måndag).
Nu passar det bättre att bo i Stockholm, men jag försöker besöka London så ofta det går. 2018 blev det bara två gånger, de flesta år lyckas jag pricka in fler London-resor. Och du som inte kan resa hit just nu, kan titta på mitt och Linnéas Lond0n-besök här och på hennes blogg och förhoppningsvis uppleva lite av staden genom oss.
Igår hann vi med vinlunch på medlemsklubben The Ivy Club, som jag är väldigt förtjust i. En vän är medlem där – märkligt nog tack vare mig – så han är tvungen att bjuda dit mig varje gång jag vill besöka herrklubben.
Egentligen är The Ivy Club inte en herrklubb, men det är mest slipsnissar som hänger där. (Kvinnor har fullt upp med att kämpa för att få lika lön för lika arbete, att göra ett bättre jobb än sina manliga kollegor för hälften av uppskattningen, och ta huvudansvaret för familjen, osv osv osv.)
Mesta beautyshoppingen igår var ingen beautyshopping alls. Jag och Linnéa testade oss igenom Penhaligon’s nya Portraits-dofter, men köpte ingen. Däremot funderar vi mycket på om och i så fall vilken vi vill ha. Idag har vi testat två till. Imorgon ska vi testa ännu fler. Parfymerna är så dyra att det inte duger att komma hem med felköp!
Jag har tre av de tidigare Portraits-dofterna och vill gärna ha minst en till. Jag hade tänkt att det skulle bli Clandestine Clara, men nu tror jag kanske ändå att det blir Mr Sam. Om inte annat för det fina namnet. Roaring Radcliffe ligger också bra till.
Även The Duke finns hemma, men det är inte min utan Sams.
Du får både äta i salongen och dricka alkohol (bar i salongen). Det finns fina soffor och till och med sängar att se film i, och de vanliga fåtöljerna har rejäla fotpallar. Mellan fåtöljerna står bord med gölliga små bordslampor på. Alla gäster får låna en kaschmirfilt att mysa under.
En gång när Daisy Beauty gjorde en skönhetskonferens i London med ovanligt många veganer, scoutade jag bra vegan-/vegetarianrestauranger i området. Jag stötte på indiska Sagar och eftersom jag aldrig skulle rekommendera en restaurang jag inte själv har ätit på så gick jag plikttroget dit och åt (fast jag inte är generellt förtjust i vego).
Även igår infriades mina förväntningar, både jag och Linnéa blev mätta och belåtna.
Där drack vi varsin Espresso Martini innan vi gick hem. Kanske är det därför jag sov så himla dåligt inatt! Koffein är inte bra för min nattsömn… Ej heller morgonpigga amerikanska rumsgrannar i sexårsålden med sexårsåldersgälla röster som gärna vill använda sina sexårsåldersgälla röster klockan halvsju på morgonen…
Nu har jag varit vaken alldeles för länge! Nu ska jag sova, så att jag imorgon kan kliva upp och göra nästa blogginlägg om allt som jag och Linnéa gör i London.
In English: This is what we did in London yesterday.