Recension
Blogginlägg
Lyster i lagom dos från La Prairie, By Terry, Murad och Sephora.
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Lyster? Mjaäe, jag vet inte. Verkligen inte. Vid min ålder är glansig hud som att sätta både strålkastare och förstoringsglas på varje liten rynka. Alltså, jag kallar dem gärna för livslinjer, i bästa Tromborg-anda. Ändå vill jag inte riktigt att betona sådär extra att jag levt lite för entusiastiskt under alldeles för många och sena kvällar. HD-kvalitet, nej tack.
Tro nu inte att jag klagar över mina linjer, veck och skrynklor. De tillhör livet och alternativet, samt ligga sex fot under jord, verkar ju mer än trist. Jag har fasen i mig lidit, gråtit, sörjt och skrattat mig till det ansikte jag lever med nu, och det är få erfarenheter jag önskar ogjorda. Iallafall inte nu, när skiten är avklarad. Ändå vill jag ju helst kunna presentera mitt allra bästa jag, varje dag.
I det presentationskitet ingår INTE ett fejs med högpolerad glans som sätter varje erfarenhetslinje i fokus. So shoot me, alla makeupartister som går an om lyster, lyster, lyster. Det kan ungdomar laja med, de som har slät trettioårshy och på sin höjd en liten klädsam karaktärsrynka. En (1). Ynka liten rynka. Vänta bara sådär en trettio år. Mohahahaha!
Nu vet jag förstås att sol, stress och sömnbrist sliter på huden. Sol har aldrig varit min tekopp, så där är jag ganska sejf. Men sömn? Jag hör till den morgon- och kvällspigga gruppen, så tiden på kudden har inte blivit överdrivet lång. Stress – men oj, nu blev det plötsligt väldigt dålig mottagning. Rökning är en annan lyster-tjyv. Sådana dumheter slutade jag med 28 oktober 1991. Då stampade jag ut sista ciggen, klev på helikopetern som mot Kastrup fvb Bangkok där vår första son väntade. Sluta är inte svårt, det hade jag gjort många gånger. Det gäller bara att inte börja igen, och -91 lyckades jag med just det.
Nej – det är definitivt inte glans jag är ute efter, utan den där dolda lystern som en ung hud har. Och som, efter 40, bra primer eller finishingpuder kan erbjuda. Hemligheten ligger i ljusreflekterande partiklar som kastar iväg ljuset hittan och dittan och gör så ögat blir som förtrollat. I stället för att se rynkor så finns där (hyfsat) slät hud med den snäll-lyster som passar den här tanten alldeles utmärkt. Inte för att jag vill ha en pudrig look, bara dämpa den där glansen som inte bara ger högdagrar, utan också ökar kontrasten så varje rynka ser dubbelt så ljus ut.
Nu gafflar jag om livslinjer – med det här gäller även dig som har akneärr, eller andra ojämnheter i huden. Ljusreflektorer is da shit! Huden ser inte alls perfekt ut (det är en sååååå ointressant look), men får den där lilla exra instafiltret som gör så stor skillnad.
Nu blev jag sugen på Murad Invisiblur Perfecting Shield spf 30. Jag börjar märka att åren drar ihop sig, så också linjer och rynkor. Än så länge kan jag highlighta på ganska mycket, men ljusreflekterande puder håller jag med om är suveräna.
Alltså – hur GÖR man en spf 30-kräm som är geléigt transparent, OCH med så mycket dämpande ljusreflektorer OCH som ändå ger precis lagom mycket lyster? Farbror Murad är helt fantastisk – han har ofta levererat intressanta produkter, men den här den första i sin genre. Åtminstone så vitt jag vet. Först, men knappast den sista…
Jaaa vilket bra inlägg! Den svåra balansen mellan vad som framhäver rynkor och ärr (jag har båda) och vad som ger illusionen av en frisk fräsch hud.
Jag antecknar la Mer på önskelistan direkt 🙂
Jag hittade La Prairie på nätet, vet faktiskt inte om det är en rekorderlig webbshop eller inte. Reser du utomlands kan du ju alltid kolla på fina varuhusens skönhetsavdelningar så du får rätt grejer. I höst kommer fler roliga “blur”-produkter. Bl a “sudd-stift” från Shiseido och Bobbi Brown. Bra grejer för överläppen eller sura linjen vid mungiporna 🙂