I kväll ska jag på fest och därför krävs det festnaglar. Tyvärr såg jag inte ett skvatt när jag skulle måla dem. För tre år sedan köpte jag ett par fiffiga kulturtantsläsglasögon i världens roligaste butik, som råkar finnas i Prag. Jag har dock inte behövt använda dem särskilt mycket. Men i dag, när jag verkligen inte såg några som helst detaljer på mina naglar, gick jag och hämtade dem för att se om de hjälpte (”äsch, de kommer inte att behövas” tänkte jag högmodigt. ”Jag har säkert fått nåt skit på mina linser”) och till min stora förvåning såg jag plötsligt hur bra som helst.
Chocken var så stor att jag tvingades hälla upp ett glas vin. Som för att trösta mig.
Så där har ni det magiska receptet. Första gången du behöver använda dina läsglasögon kan det vara bra att komplettera med lite rödvin. Som för att dämpa chocken.
Naglarna? Jotack, de blev fina. Körde en gammal favoritlackning som funkar till fest.
(please bortse från mina torra nagelband pga jag har precis oljat in dem. Det är fasiken tur att jag tar bilder på mina naglar ibland, så jag kommer ihåg att olja in dem).
Urtjusigt! Påminner mig dock att jag måste köpa ett svart lack då jag inte äger något sådant, hur nu det är möjligt. Läsglasögon vid 43 är väl inget att vara ledsen för, jag har progressiva glasögon sedan jag var 34. Idag vid 40 är det ingen big deal men då kändes det så hemskt att inte allt gott rödvin i världen hade kunnat trösta mig.
Allt är relativt, gissar jag! Jag får en liten kris vid varje tecken på kroppsligt förfall, och tyvärr kommer de oftare och oftare nuförtiden… 😉