Jag har ett ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med min mamma. När jag är hemma hos henne är det mycket praktiskt som ska ordnas. Räkningar ska betalas, det ska handlas och lagas mat så hon har extra rätter i frysen och så behöver jag ordna med sopor och sånt. När jag är hemma hos henne kommer inte hemtjänsten utan jag tar allt ansvar. Det är skönast så. Men samtidigt behöver jag (oftast) också jobba.
När hon är här i Stockholm och hälsar på som nu är jag också drabbad av dåligt samvete. Jag borde jobba mer, jag har ett möte så jag måste lämna henne ensam hemma, hon orkar inte riktigt hålla i ett samtal utan det är jag som måste se till att vi pratar. Det är tröttsamt.
Därför var jag så nöjd med gårdagen. Jag hann ge mamma manikyr och en ansiktsbehandling med både exfoliering och fukt. Och hinna vara med henne, utan att vi egentligen behövde säga så mycket.
Naglarna skulle matcha hennes spräckliga orangea blus så det fick bli ett minilack jag nyss köpte från Depend, och så målade jag en nagel i skimrigt kopparfärgat (vilket syns lite dåligt på bilden).
Sedan fick hon ligga på soffan medan jag exfolierade och maskade henne. Ligga och njuta av att skämmas bort och få lite fysisk beröring.
Det hela avslutades med att jag klippte hennes tånaglar när jag såg hur långa de var. Tyvärr gör hennes sjukdom att hon glömmer bort enkla saker som att ta hand om sig själv och sina naglar.
Så fint du tar hand om din mamma. Min egen dog i augusti och jag saknar henne gränslöst.
Vad sorgligt att höra att du saknar henne så mycket. Beklagar verkligen din sorg.
Ja, det gäller att ta vara på varje ögonblick.