MAS, Red Light District och en katedral i Antwerpen 

Vi promenerade en mil igår och hann på vägen uppleva folkliv på flera sätt, så att säga: ett etnografiskt muséum, en marknad och Red Light District.

Gårdagen lyckades inkludera både heaven and hell.

I fredags på De Pierdestaal rekommenderade servitören en tur till Antwerpens Red Light District för lite nattliv. Han försäkrade oss att där är rumsrent nu, det är snarare ett ungt och fartfyllt område än sexshoppar och prostituerade. Vi noterade informationen men var för trötta och åkte hem istället. (Sedan kanske just begreppet Red Light District inte klingar så bra för två hyggligt upplysta damer från hyggligt jämställda landet Sverige.)

Igår satte vi kurs på etnografiska muséet MAS för att det har en intressant arkitektur och för att folkliv är kul. Vägen dit gick via Antwerpens vackra och välbevarade katedral där jag tände ett ljus och via en marknad där jag testade pommes frites, sedan la jag och Sara långa benet före norrut.

Det första tecknet var en lack- och lädershop. Även i lördags när vi kom ut från familjevänliga restaurangen Falafel Tof snubblade vi på en butik av det mer erotiska slaget mitt på vanliga promenadgatan. Och med erotisk menar jag i det här fallet det mindre exklusiva slaget av erotik: Röda tyger, billig spets, munkavlar av fuskläder.

Förlåt, veganläder.

Så vi blev väl inte jättechockade över att plötsligt en vanlig söndag stirra in i ett skyltfönster med regnbågsfärgade butt plugs.

“Att de har så många sexshoppar så här mitt ute bland folk”, sa Sara.

Vi befann oss någonstans ungefär mitt emellan den stora katedralen och det etnografiska muséet, en promenad på en dryg kilometer. Och ungefär här la jag märke till att vi var de enda kvinnorna så långt ögat kunde nå. Alla andra på gatan var medelålders män. Så då tittade vi oss lite närmare omkring. Och ett (rött) ljus gick upp: vi passerade Red Light District och befann oss exakt på bordellgatan.

Surrealistiskt. Jag trodde nog inte ens att sånt fanns längre, så här i EU:s epicentrum. Det kändes närmast som att jag hade hamnat i en filminspelning: Alla dörrar till butikerna på gatan var gjorda helt i glas, innanför glaset stod lättklädda kvinnor och såg helt normala ut. Förutom då att de inte hade så mycket kläder på sig. Och ungefär lika små som underkläderna var, lika stora var deras bröst. JÄTTESTORA. Någon låtsasdansade långsamt, men annars stod de bara där. Graden av sorglighet går inte att beskriva.

“Vi tar en annan väg tillbaka va?” sa jag.

Så satte vi fart mot en mer uppbygglig form av folkliv.

MAS (Museum an den Stroom) var väldigt roligt. Och högt!

Vi besökte två av de permanenta utställningarna, som kändes mer informativa än innovativa. Pliktskyldiga, oengagerade och oengagerande. Och så besökte vi en temporär utställning om livsmedel, den var både lustfylld och humoristisk. Och som vanligt är ju museishoppar roliga! Jag köpte nya glitterpennor, bara en sån sak.

Sedan hann vi hem till hotellet och jobba lite innan vi åt middag på Fiskebar.

In English: Great Sunday in Antwerpen.

Mer från Kicki Norman

« Antwerpen Beauty Challenge – dagen när pizzaface fick helt ny betydelse

Antwerpen Beauty Challenge – dagen när jag delade säng med en Leafy Dragon »