Det händer något när ens omgivning intresserar sig för något. Antingen dras du med och börjar bli intresserad, eller så tar du avstånd. Eller så gör du som min man när jag började beautyblogga, och betraktar det hela med en stor dos skepsis.
Till nu.
Jag har ju tidigare berättat att jag har ett hemligt liv som skönhetsbarberarperson. Det har stannat där. Och varje gång jag smort in mig med serum har min man tittat skeptiskt på mig och sagt “Vad ska den där göra nu då?” Grejen är ju att de funkar så jag har (stundtals, när jag orkar vara konsekvent med min hudvård) fin hy.
Så häromkvällen när vi stod i badrummet och gjorde oss i ordning för sängen och han ställde frågan om serumet för örtionde gången smorde jag in honom. Och inte nog med det! Han fick en hyaluronshot plus lite bra nattkräm från Kalahari att toppa det hela med. Samt en schysst ögonkräm från Elizabeth Arden Prevage.
Ögonkrämen blev snabbt hans favorit eftersom han såg så stor skillnad. Så nu har jag ett stående uppdrag varje kväll. Att förutom att sköta min egen hudvård även smörja in honom med olika göttiga grejer.
Han vägrar dock göra det själv. Det måste vara jag.
Så nu funderar jag lite på hur jag ska vända på det hela så att det slutar med att det är HAN som masserar in göttiga krämer och serum i mitt ansikte innan läggdags…
Läste just ditt inlägg för mannen i mitt hus och han frågade om det var jag som skrivit det
Det är nämligen precis likadant här, supermysigt att bli inkladdad men inte lika sugen på att göra det själv. Han har dock börjat efter flera år att sporadiskt smörja sig då han märkt att det är väldans trevligt att ha mjukt ansikte även när damen i huset jobbar kväll.
Hahahahahaha! Så typiskt män alltså. Bara de slipper göra jobbet själv är det superbra! 😉