När jag träffade Frida på NK i Göteborg såg mina naglar ut som nedan till venster.
Inte det värsta utgångsläget kanske, men just nu hade jag flagnande torra naglar och önskade mer längd.
Frida in action. Då jag jobbade med naglar på mitten/slutet av 90-talet måste jag säga att allt gått sjukt snabbt framåt i nagelvärlden. Bara att Polygel inte är rinnigt men en kompakt pasta som läggs som en klutt mitt på nageln. Därefter doppas penseln i en vätska som gör att penseln inte fastnar i materialet, och pastan flyttas och puttas till nageln får önskad form. Materialet ska härdas i lampa i 30 sekunder.
Produkten är doftfri och fildammet är inte luftburet, men faller neråt och blir liggande. Det måste vara en fantastisk nyhet för de som jobbar med detta varje dag. Snabbt gick det också, och på 60 minuter blev jag klar. Nu är nog Frida naglarnas Ferrari i snabbhet och kvalitet, men jisses vad snabb hon är!
Jag gjorde alltså förlängning med tippar och sedan Polygel på det. Vad som slår mig är viktlösheten, det känns inte alls att jag gjort naglar. Jag ska tillägga att jag valde en längd som är över 1 cm utanför fingertoppen med mandelform. Hållbaheten ska vara grym, så nu får vi se hur det går. Arga Tanten är redan lyrisk över sina naglar.
Vill du läsa mer om Polygel finns det fler inlägg här.
Jag är grymt nöjd med mina nya naglar. Jag kan sitta och titta på den länge och förvånas över hur tunt, lätt och fint materialet känns. Blir du sugen på att testa?