Recension
Blogginlägg
Ny manikyr på mamma med Essie Suit & Tied
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Det här med att fixa till mammas naglar har blivit något av ett måste varje gång jag hälsar på. När jag sprang på Essie Suit & Tied på Bromma flygplats var jag tvungen att köpa den till henne för att göra en ny manikyr.
Både hon och jag älskar den mörkrosa, matta nyansen. Den är inte för mörk men heller inte för ljus. En nyans som passar både äldre och yngre personer. Faktum är att om jag inte hade haft bråttom tillbaka hade jag passat på att lacka även mina naglar med Essie Suit & Tied, men nu hanns det inte med.
Eftersom jag visste sedan tidigare att mammas baslack var borta passade jag på att inhandla ett nytt till henne. Sen räckte det faktiskt med ett lager Essie Suit & Tied innan jag droppade på lite Jazzy Jubilant på nageltopparna. Det här glitterlacket är väldigt diskret, eller rättare sagt förhållandet glitter:lack är lite litet så det gäller att fiska runt lite så en får ordentligt med små bitar med, annars blir glittret väldigt glest.
Det blev en fin manikyr med lite diskreta glitterflagor här och var. Jag passade på att ge mamma lite handmassage och oljade in nagelbanden med min asdyra olja från Biotherm (man tager vad man haver, liksom), samt masserade in lite av Molton Browns handkräm från förra årets julkollektion. Hon tycker ändå att hennes händer ser jättegamla ut men å andra sidan blir hon förvånad varje gång jag berättar att hon är 78 år gammal… Så är det när en har Alzheimers.
Det känns som om jag skulle vilja skriva typ hundra inlägg om hur det är att ha en mor med Alzheimers men det platsar inte riktigt i en beautyblogg. En grej kan jag dela med mig av (nu har jag ändå berättat om hennes manikyr så lite beauty får ni):
I dag var vi i alla fall på uppföljningen av minnesutredningen som gjordes för ett år sedan. Jag fick svara på en enkät i pappersform medan mamma och sjuksköterskan gjorde något på egen hand. Efteråt frågade jag vad de gjorde.
”Hon tog mitt blodprov”, sa mamma.
Jag: ”Ja, men innan dess? Ni satt ju och pratade länge?”
Mamma: ”Hon frågade vilken månad det var och sånt.”
Jag: ”Jaha, vad svarade du då?”
Mamma (med bestämd min): ”Rätt månad!”
Jag: ”Mm. Och vilken är rätt månad då?”
Mamma (ser sig om en stund): December!
Jag skrattade gott när jag berättade att det egentligen är november, men egentligen brister mitt hjärta ibland. Hon vet att hon är förvirrad och inte kommer ihåg saker, ändå gör hon sitt bästa för att dölja det. Stackars lilla mamma.
Mer från Tina Sayed Nestius
Det är en brutal sjukdom…
Jag läser gärna om din mamma, ser inget fel att blanda lätt och svårt hejvilt – det är liksom livet
Men du – det går liksom inte att förstå att din mamma är 78 år….helt galet, jag skulle ha gissat på max 65. En vacker kvinna!
Ja, hemsk är den. Ja, hon ser verkligen ung ut. 🙂
Vilken vacker historia om din mamma. Jag läser gärna mer.
Meddela gärna henne att hon har otroligt vackra händer och hennes ring är underbar.
Tack!
Du skriver så fint om din mor, både kärlek och smärta kommer fram väldigt tydligt. Jag är fullt övertygad av att även en skönhetsblogg klarar av lite verklighet, så skriv du på! Men det som först lockade mig att kommentera var bilden av din mors händer: Så vackra händer som har levt och arbetat och som tagits väl om hand, händer är speciella tycker jag.
Tack! Ja, jag tycker också hennes händer är fina.
Tack! Vad fint skrivet!
Äh, svarade på fel kommentar! 🙂
Håller med. Fina rader. Det kan inte vara lätt för någon av er.
Nej, men tar man en dag i sänder så går det mesta bra.
Jag tycker det är så fint när du skriver om din mamma!
Tack! <3
❤
Jag tycker att din mamma har jättefina händer, det var faktiskt det första jag tänkte på när jag såg bilderna! Det får du gärna hälsa om du tror att det gör henne gladare.
Hon har säkert glömt konversationen nästa gång vi ses. Men jag kan säga det ändå. 🙂