På väg upp ur julhelgens koma

När man kört i 180 knyck rakt mot julafton blir det liksom tvärstopp. Inte riktigt crash & burn, men nästan. Sladdade typ in till matbordet (allt framdukat och fixat, tack vare 1 dotter och 1 ex) och skönt avslappnad eftermiddag med sagda ex och barnen runt bordet. Slutet gott, allting gott!

En unge ska ha fårfiol och skinka, inga röd- eller grönsaker tack. En äter rubbet så länge det inte vankas grisfötter, medan den tredje väljer vego (så länge det inte vankas ostron eller hummer, för då…).  Själv är jag julmatsmätt efter en vända på värdshus. Nästa år har vi bestämt oss för franskt: Skaldjur, champagne och goda ostar – det passar mig perfekt. Fårfiolsgossen kommer förstås med hotet om lämna familjen, men so be it. Un jambe de mouton, det är väl franskt så det förslår?

Fördelen med långhelg är att mailfloden har stillnat så jag har hunnit beta av göra-listan. Bland annat Helvetet på Jorden, dvs bokföring. Så fort eländet är avklarat (2×9 timmar) svär jag på att fixa kvitton på direkten. Varje vecka. Samt greja reseräkning senast två dagar efter hemkomst. Och du som är revisor kan sluta skratta NU.

Den bittra sanningen är att de elända kvittoknurvlarna hamnar i kuvert enligt principen ”jag gör det sen”. När kuverten hotar att brista åker hela tjofräset ner i en stadig Deciemkasse (fint ska det vara). Och när bokföringsfirman börjar rynka pannan efter ett halvår tvingas jag att rekonstruera livet. Lite kul är det ändå: just det, vi åt ju DÄR. Och jag intervjuade den trevliga kemisten DÄR. Och DÅ tvingades jag köpa ny dator, hua så DYRT det blev.

I morrn är det dags att kavla upp ärmarna igen. Den senaste månadens vårnytt som stuvats undan i Taras skönhetsrum ska sorteras. Låter kanske trist, men det är rena julafton på sitt sätt. God fortsättning, alla!

Mer från Linnéa Öst

« Davines vill att vi ska multimaska barret

Onsdag med modepolisen och Stylememaam »