Första året jag var i Bologna, 2017, letade jag mig fram till excentriska lilla parfymeriet Profumeria Artistica Acque e Saponi. Sedan dess har ett butiksbesök varit ett måste varje år. Eftersom min italienska blir sämre för varje år som går, så är det bekymmersamt att butiksinnehaverskan inte pratar engelska.
För inte så länge sedan fick jag en uppenbarelse: SAMTLIGA dofter jag har köpt i Bologna genom åren har stått orörda i mitt parfymskåp sedan hemkomst. Detta oavsett om de är inhandlade 2017 eller 2022. Vi talar om mycket dyrbara parfymer, som har varit underbara, unika, förföriska och spännande vid inköp men som efter landning i Sverige tydligen blivit helt obärbara. Så jag plockade fram de försmådda stackarna för att fundera över hur det kunde bli så här… Låt mig presentera dem!
Har en tung, orientalisk öppning som övergår i en varm vaniljton. Toppnoterna är bergamott och ingefära, följt av hjärtnoterna lakrits, oud och cederträ. I basen finns vanilj, mysk och örtiga noter. Jag tycker inte noterna kommer exakt i ordningen topp, hjärta, bas men alla nämnda noter känns. En ganska trevlig doft, som är betydligt kvinnligare/non-gender än den aggressivt maskulina flakongen antyder.
Först kommer kakaofrukt, rom och curryeternell (även kallad immortelle). I mitten finns vit tobak, indisk jasmin och örten davana. Den har en patchoulibas som är så kraftfull att den nästan sticker i näsan. I basen finns även tonkaböna och sandelträ. Om jag tar avlägsnar den från de andra misslyckade Bologna-köpens hyllplats, och låtsas som att det är en vanlig parfym, skulle jag nog kunna bära Cacao Porcelana även i Sverige. Nog. Kanske. Kanske inte?
För övrigt måste man älska en parfym som är komponerad av någon med det underbara namnet Marie Hugentobler.
Det här är den första parfymen jag köpte hos Profumeria Artistica Acque e Saponi. Den öppnar som en blommig tantdoft och övergår raskt till en vuxensöt krydddoft, tänk dig en mjuk pepparkaka med en gnutta lakrits. Toppen består av enbär, kardemumma och bergamott. Hjärtnoterna består av sandelträ, Grasse-ros och freesia. I basen vilar ambra, vanilj och benzoin. Det är en av de mer användbara dofterna från Bologna, ändå bär jag den aldrig.
Börjar lite myskigt otvättat med viss syrlighet. Syrligheten tror jag kommer från de gröna toppnoterna snarare än av mandarinen. Bland de kreativa toppnoterna finns även “jordtinktur”, enbär och svarta vinbär. I hjärtat finns lilja, mimosa, timjan, svartpeppar, ylang-ylang, ingefära och kummin. I basen finns sedan ekmossa, salt, vetiver, patchouli, rökelse, cederträ och amber.
Hade noterna inte varit insvepta i en kvävande orientalisk kappa så hade det här nästan varit en doft jag hade burit även i vårt torra, tråkiga klimat. Nästan! Jordtinktur är ingen höjdare. Eller är det patchoulin som är överdoserad och kvalmig? Patchouli är jättetrevlig när den används med lätt hand, men när den dominerar är den hemsk.
När jag ser och doftar på mina fyra (fel)köp från Bologna så noterar jag att de har ett par gemensamma nämnare: svart flakong, tyngd och orientaliska noter. Och jag tror att något av följande har hänt:
Det är ju lite deppigt att titta på de dyra, tunga, svarta, oanvändbara klossarna i mitt parfymskåp. Jag har lagt mycket pengar på dem. Och jag försöker att rationalisera bort mina kostsamma felbedömningar med tankar som att man måste få göra misstag i jobbet. Med ett fjuttigt fåtal möjligheter till fortbildning för oss skönhetsredaktörer så får vi väl se felköp som ett slags utbildning? Och utbildning kostar, som alla vet.
Men innerst inne vet jag att jag slösat pengar på felköp. Det är en missklädsam look på en skönhetsredaktör och jag skäms.
In English: You must learn from your mistakes, especially if they are expensive
Aaaah! Vad säger du nu?!
Vi kan byta! Allt förutom Fathom, den passar inte någonstans