Innan vi börjar prata om produkten vill jag bara ge er lite rolig kuriosa. Jag undrade för mig själv varför det heter polkagris, när jag aldrig sett en polkagris som faktiskt ser ut som en gris. Så jag bestämde mig för att ta reda på det. Och så här är det. När Amalia Eriksson började tillverka sina karameller 1859 döpte hon dem efter den tidens innedans, som var polka. Och gris är helt enkelt ett gammalsvenskt ord för godis. Så nu vet ni det.
Jag har testat tvålar från Grevinnans rum tidigare, och det jag gillar med dem är att de inte torkar ut huden så mycket som många andra tvålar gör på mig. Fasta tvålar i allmänhet är ju också väldigt dryga och räcker hur länge som helst, särskilt en sån här ordentlig bit. En annan stor fördel är att fasta tvålar nästan inte orsakar någt förpackningsavfall alls. Det är den lilla papersremsan som sitter runt tvålen. Det är allt. Jämför det med alla plastförpackningar man gör av med på ett år när man köper flytande tvål på pump. Även om man köper refill med flytande tvål blir det mer plastavfall än med en fast tvål.
Nu när jag har sjungit den fasta tvålens lov kan vi titta på nackdelarna med en fast tvål. Generellt sett alltså – inte specifikt de här tvålarna. Fast tvål är lite kladdigare än flytande tvål på flaska. Har du tvålkopp brukar tvålen snart ligga och marinera i grumligt vatten, men det går ju snabbt att hälla av. Har du inte tvålkopp får du rengöra tvättstället lite oftare istället. Det hör liksom till de fasta tvålarnas natur, men är inget stort problem för mig. Jag tycker nog att fördelarna är tillräckligt många för att uppväga nackdelarna. Dessutom blir de här tvålarna inte alls lika mjuka och kladdiga som billigare tvål från livsmedelsaffären kan bli.
De fasta tvålarna från Grevinnans rum kostar 125 kr, och en tvål väger ca 150 gram.
De är ju så vackra! Överväger starkt att köpa mig en bara för att de är så fina och så älskar jag mint också.
Visst är de! Och prisvärda också, med tanke på att de räcker ungefär hur länge som helst!