Recension
Blogginlägg
Pressprover: Släng dem eller skänk bort dem
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Då och då blir jag kontaktad av en PR-person som har lagt märke till att beautypressprover säljs på Facebook eller på Blocket och undrar vad som går att göra. Det säger ju sig själv att det inte är okej att sälja arbetsprover som en själv har fått för att jobba med. Det skadar marknaden för varumärket ifråga, det skadar förtroendet i branschen för journalisten/bloggaren ifråga och det förstärker den (oftast felaktiga) idén att bloggare vill blogga bara för att få gratis grejer. Det är som om den som jobbar på kontor skulle få en massa kontorsmaterial på jobbet för att kunna jobba och sedan gå ut på stan och sälja pennor, mobilladdare och gem. Möjligen med den skillnaden att en häftapparat inte har samma andrahandsvärde som en oöppnad parfym. Så jag svarar PR-personerna att det finns tre alternativ:
- Prata med bloggaren/journalisten.
- Get over it.
- Sluta skicka pressprover till bloggaren/journalisten.
Alla dessa tre lösningar är ungefär lika vanliga. En del PR-personer väljer att se mellan fingrarna, andra förklarar varför det inte är okej att sälja arbetsprover vidare och en del stryker personen ifråga från sina utskickslistor utan diskussion.
Jag jobbade med en moderedaktör som också skulle skriva skönhet (vanlig lösning på mindre och mindre seriösa redaktioner). Hon hade så klart inte tid att testa produkter i samma utsträckning som en riktig skönhetsredaktör, de mesta arbetsproverna förblev orörda och ett enkelt sätt att dryga ut den snålt tilltagna lönen. Det är väldigt ovanligt att journalister säljer vidare, men det händer. Jag såg idag en bloggkollega som säljer produktprover, samma som jag själv har fått. Det är vanligare att bloggare säljer pressprover än att press gör det. Det beror dels på att en journalist ofta har en redaktion på X antal personer att dela varuprover med och dessutom förhoppningsvis har en sjyst pressetik, dels på att en bloggare ofta har svårare att skilja jobb från privatliv (en blogg är av naturliga skäl personlig på ett annat sätt än yrket journalist). Det förekommer också att både journalister och bloggare köper kosmetika för sina egna pengar och av olika skäl säljer den vidare, så allt en bloggare eller journalist säljer behöver inte vara pressprover. Men ofta syns det vad som är privat kosmetika och jobbrelaterad kosmetika.
Överlag får bloggare och journalister mer kosmetika än vi hinner testa, även om en del av oss har stora testpaneler som hjälper till. Och det är inte lätt att veta vad vi ska göra av överflödet, det känns så omodernt och slösaktigt att slänga. Men jo, det är ett av mycket få (två?) alternativ:
- Släng. Många skönhetsföretag föredrar det. Vissa varumärken får inte ens säljas med rabatt hos auktoriserade återförsäljare för att det sänker varumärkets status, då är det självklart inte okej att sälja dessa lyxmärken billigt på olika sälj- och köpforum.
- Skänk bort till släkt och vänner. En del varumärken tycker att det är en bra idé, för din släkt och dina vänner återkopplar sannolikt till dig om skönhetsprodukten utmärker sig på något vis och då blir det research för dig.
Det finns också andra lösningar, som exempelvis att skänka till välgörenhet (flyktingmottagningar, kvinnojourer), men dessa måste skötas med fingertoppskänsla och bör i vissa fall också stämmas av med varumärkena ifråga.
Om du vill blanda ihop ditt jobb som journalist/bloggare med dig själv som privatperson är arbetsproverna dessutom privata gåvor och ska skattas för. Så ska du sälja dem, se till att få så mycket betalt att det räcker till skattesmällen som kan komma.
In English: As a journalist or blogger you are supposed to treat your work samples as work samples, not as your private property.
Jag får ju bara en del matproduktprover och skulle aldrig komma på tanken att sälja, jag ger bort till människor som behöver. Men samtidigt tänker jag att det är svårt att avkräva journalistisk etik av t ex frilansjournalister som idag får knappt hälften av rekommenderat journalistiskt arvode. Jag drabbades själv när jag fick råskäll av en redaktör för att jag skrev i en reklambilaga (allmänt hållen artikel om trender) samtidigt som jag skrev för den supervälbetalda redaktören, vars vinstinbringande tidning betalade en tredjedel av rekommenderat arvode. (Jag hade verkligen inte bra ekonomi då.) Även om jag inte tjänar mycket idag… Läs mer »
Jag kan ju själv tycka det är besvärligt när varuprover som har delats ut på våra event säljs vidare. För då företaget ifråga frågar mig vad fan bloggaren/journalisten håller på med har jag svårt att ta personen i försvar. Samtidigt som jag ju måste motivera att hen var på eventet till att börja med. Och det kan jag ju göra, alla är bjudna av en anledning, men samtidigt kan jag förstå företaget som känner sig sviket och dessutom krasst missar möjligheter till försäljning. För en del gäller ”drabbar ingen fattig”, för andra spelar den uteblivna försäljningen faktiskt roll. Och då… Läs mer »
Har själv sett kollegor sälja pressprover och har då faktiskt kontaktat PR-firman i fråga. När jag har för mycket grejer hemma tar jag med till jobbet och skänker bort, skulle aldrig komma på tanken att sälja.
Nu när du säger det så där så låter det självklart. Jag ska banne mig också ringa och skvallra.
Jag kanske borde byta namn till Fröken Präktig?
Eller jag…?
Jag måste vara Sveriges mest naiva människa. Sälja pressprover? Hur kan man ens tänka tanken. Har aldrig sett någon sån annons men iofs läser jag aldrig säljannonser. Viktigt med det etiska förfarandet. Om nu sånt händer så är det av ytterst vikt att lyfta det till ytan. Bra att du skriver om det.
Mona
Det handlar ytterst om moral. Men också om en tycker att blogg är ett jobb och en får arbetsprover, eller om bloggen är privat och det är skattepliktiga gåvor.
Sweet Lord vilken dålig koll jag har. Eller snarare för stor tilltro till människan. Skulle aldrig komma på tanken att sälja vidare. De som gör det borde bli bannlysta. Jag ger allt överskott till dottern och hennes kompisar. De tävlingsdansar och då ”krävs” det shitloads med smink.
Jag kan tänka att det så klart borde vara naturligt att tänka som du. Och ändå så är det många som inte gör det…
Ytterst viktig och ett mycket bra och aktuellt inlägg dessvärre. Att man ens tänker tanken… Nej. Fattar inte riktigt vilken etik dessa personer har.
Det andra, förutom sälja, som går tokbort i min värld är släng! Jag klarar inte den tanken och känslan, att helt enkelt slänga bort produkter. (Och fungerande saker i allmänhet ). Skänk! Det finns alltid nån som vill ha och/eller behöver!
För en del personer är det självklart, just för att en inte förstår det större perspektivet än det rent personliga och för att det känns synd att slänga. Många gör ”honest mistakes”, så att säga.
Sedan har vissa ont om pengar, nöden har ingen lag och så vidare. Då får ju skönhetsföretaget själv välja om det vill donera produkter för vidareförsäljning (vilket jag antar att de flesta inte vill!).
Och en del är så klart bara giriga.
Ett tredje (mindre bra alternativ som jag använder mig av) är att fylla hela lägenheten med produkter så att det inte går att 1. Gå utan ramla över lådor fulla med produkter och 2. Öppna garderober.
Hahahahaha! Det är därför vi nu letar kontor på 100 kvadratmeter!
Det är bra att du tar upp detta, då jag sett samma sak. Jag vet inte, men någonstans säger magkänslan att det inte är rätt att sälja arbetsprov vidare. Visst kan det vara svårt att hinna testa allt, men att tjäna pengar på produkterna är inte rätt. Själv är jag för lat för att hålla på att skicka saker 😉
Bäst är så klart att själv hinna testa allt (och kasta resterna). Samtidigt blir det alltid produkter över och det är ett jäkla slöseri. Så hur en löser detta blir upp till ens egen fiffighet.