Glossier – Ultralip Coupe

2023-12-16

Glossier Ultralip marknadsförs som ultravårdande. Formulan innehåller tre oljor (bland annat jojoba) och fuktgivande ingredienser som hyaluronsyra. Konsistensen beskrivs som smörig, bekväm som en "välanvänd kashmirtröja" och detta ska alltså vara "läppstiftens mysbyxor" (nåja). Den är vegansk och cruelty-free. De flesta recensioner jag läst är översvallande. De ÄLSKAR Glossier Ultralip och beskriver läppstiftet som vårdande som ett läppbalsam, blankt som ett läppglans och färgintensivt som en lipstain. Flera berättar till och med att de använt den under munskydd. Jag är superpepp när jag ska testa.

Jag är drygt 40 och använder ofta och gärna läppstift i starka färger. Jag har flera favoriter i både lägre och högre prisklasser, och Glossier Ultralips prisläge på 259 kronor är sympatiskt. Jag har stor mun, hoppar gärna över liner och primer och annat bök och ställer rätt höga krav på läppstiften. De ska vara högpigmenterade och vårdande och de ska sitta bra. För tio år sen fick man välja mellan fuktgivande och kladdigt och longwear och torrt som fnöske, det behöver man tack och lov inte längre. Urvalet av mjuka och fuktgivande läppstift som släpper ifrån sig minimalt på kaffekoppar är stort.

Glossier Ultralip är inte ett sådant. 

Vi börjar med det positiva: Jag tycker att Glossier har snygga förpackningar. Jag blir glad av att se läppstiftet i fickan eller väskan. Stort plus också för att de visar swatches av varje nyans på flera olika modeller med olika hudfärg. Även om man aldrig kan lita på att skärmen återger färg korrekt gör det valet av nyans mycket lättare när man ehandlar (dessutom är det förstås är allmän hyfs att alla ens kunder är representerade bland modellerna). Nyansen jag testat heter Coupe och den passar så bra på mig. Blodorange enligt märket själva, alltså en varmröd med klar dragning åt orange. Skitsnygg. Jag får jättemånga komplimanger. Och slutligen formulan: den är bekväm. Den går på tjockt och mjukt och lagom blankt. Den är byggbar och den känns verkligen vårdande.

Sen börjar kaoset. Det är banne mig läppstift överallt. Jag vill hävda att jag är bra på att hantera läppstift i starka färger utan att de hamnar på fel ställe, men här misslyckas jag kapitalt. Jag känner mig som en fyraåring. Det är mjuk, halkig färg på muggen, på fingrarna, på mobilen (!). Förnedringen är total när jag jag köper mjukglass i strut: den krämiga vaniljen pryds av breda, vaxiga stråk av orange. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande.Det är inte det att jag inte fattar att vi slickar i oss vårt eget läppstift hela tiden, men här äter jag det liksom i TUGGOR. Hur någon ens kan överväga att sätta ett munskydd på detta övergår mitt förstånd.

Kanske är det jag? Alla andra älskar dem ju. Och krämiga gloss är ju inte riktigt min kopp te, jag föredrar som sagt det semimatta eller stain-artade. Men jag landar ändå i att detta är läppstiftens variant på ståskor. Skitsnygga – så länge man inte rör sig ur fläcken på hela kvällen. Och ät för farao absolut inte glass.